Var skulle Abraham?

Jan 11

Var skulle Abraham?

När Herren kallade Abraham bad han honom lämna sitt land. Men var skulle han?

Det är enkelt: Till Kanaan. Men vänta lite. Gud sa faktiskt: ”till det land som jag skall visa dig” (1 Mos. 12:1). Det står ingenting om Kanaan än så länge. Och ”visa” betyder inte ”låta dig se” utan ”förse”. När Abraham gav sig iväg förutsatte han uppenbarligen att Gud skulle skänka honom ett land. Hebreerbrevet berättar att Abraham längtade ”till ett bättre land, det himmelska” och att ”han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat”; detta fångar den specifika meningen i det ursprungliga löftet (Heb. 11:8-10, 13-16).

Det är klart att Abraham var intresserad av Kanaan. När han kom dit fick han höra att hans efterkommande skulle få landet (1 Mos. 12:7; 15:18-21). Men Kanaan var inte löftets fulla innebörd. Hur skulle det ha kunnat vara det när dessa efterkommande skulle vara talrika som stjärnorna på himlen, som sanden på stranden och som stoftet på jorden? De skulle breda ut sig utomlands (1 Mos. 28:14). Han skulle ärva världen (Rom. 4:13).

Vi borde inte tänka att Gamla Testamentets löften handlade om denna värld medan Nya Testamentets löften var andliga, himmelska och eviga. Jean Calvin visar i två kapitel i sin Institutio med tydliga linjer sambandet mellan GT och NT (Bok 2, kapitel 10 och 11). Gamla Testamentets förbund med judarna framhöll hoppet om evigheten och inte endast ett land tillhörande den här världen: det var grundat på Guds nåd och inte gärningar; och de hade Jesus som medlare. ”Förbundet med förfäderna är så likt vårt i dess innebörd och verklighet att de två faktiskt är ett och detsamma.” Vi som tror idag gläds åt att vi ska få sitta med Abraham, Isak och Jakob i Guds rike som medarvingar till Kristus.

Översatt från ”Pray for one another”, ett bönebrev utgivet av Evangelical Presbyterian Church in England and Wales.

Read More