4 Tänk på vem du är, forts
Apr 27
För att vi ska förstå oss själva i Bibelns ljus behöver vi ha en god kunskap om skadan vi dras med sedan syndafallet. David använder tre relaterade ord i Psaltaren 51:3-4 för att beskriva vårt fallna tillstånd. Vi lever med överträdelser, missgärning och synd.
De upproriskas överträdelse
Överträdelse är att veta var gränsen går och villigt gå över den. Vi begår en överträdelse när vi parkerar någonstans vi där vi vet att det är förbjudet att parkera. I detta ögonblick känner vi till lagen men bryr oss inte om den. Vi låter våra själviska begär regera oss.
Detta händer i många områden av våra liv. När det sker styrs vi inte av Guds ära eller tacksamhet till hans återlösning. Istället leds vi av begär till vår egen lust, tillfredsställelse, bekvämlighet, makt, nöje, oberoende eller framgång. Vi söker det vi vill ha för det känns som det viktigaste för stunden. Ibland är vi elaka för att vinna ett argument. Ibland arbetar vi längre än vad som är bra för vår familj. Andra gånger äter vi för mycket eller underhåller osunda tankar som vi med en gång borde avfärda.
Vår överträdelse är djupt rotad. Vi är inte endast villig att förneka Guds auktoritet, utan vi gör ofta allt för att förtrycka vårt samvete och bortförklara vår skuld. När det kommer till kritan försöker vi övertyga oss själva att vi är en bättre kung än Gud, så vi predikar ett falskt evangelium till oss själva att vår moral är överlägsen och mer effektiv än den Gud gav mig. Vi känner att det är bättre för oss att regera vårt eget liv än att Gud ska blanda sig i med sina direktiv.
Vårt uppror pekar på vår stolthet och upproriskhet. Vi är arroganta och vill styra vårt eget liv. Visst är det chockerande att skapelsen på detta sätt vill avsätta den rättmätige kungen?
De befläckades missgärning
Överträdelsen har att göra med en viss typ av synd och dess motiv. Missgärning belyser syndens följder i oss alla. Resultatet av missgärning är orenhet. Denna synd är en moralisk befläckelse som fördärvar allt vi önskar, tänker, säger och gör.
Alla människor dras från födseln med denna svåra sjukdom. Dock vill vi så gärna tänka att vi är ett undantag. Ofta lurar vi oss själva med tanken att vi är rena och oberoende av Guds räddning i Jesus. Men det är vi inte och vi kan inte förändra vårt tillstånd. Vår missgärning är alltid närvarande och besudlar allting i vårt liv.
De svagas synd
Synd är moralisk svaghet. Den inneboende synden gör mig svag, dåraktig och oförmögen att konsekvent lyda Gud. Även om jag så gärna vill leva för Gud så har jag inte kraft att göra det. Jag kommer alltid till korta och lyckas inte uppfylla Guds heliga lag. Vi kommer alla till korta i våra äktenskap, på arbetsplatsen, i kyrkan och i våra föresatser att leva för Gud och andra.
Lögnen: ”Du har inte tillräckligt”
Det är viktigt att inte förneka vår identitet som syndare. Då lever vi i en fantasivärld. Men ett Guds barn kan inte leva med endast denna identitet. Dess vikt skulle trycka ner oss på alla sätt och vis. Och ändå lever vi ofta med samma lögn som Adam och Eva gick på. De trodde sig inte ha nog. Denna urgamla lögn visar sig på många olika sätt i vårt liv. Avsikten med lögnen är att göra dig modlös och förleda dig.
Vi intalar oss själva: ”Jag har inte tillräckligt för att bekämpa mina tankar och begär som dagligen anfaller mig i mitt inre”. ”Jag har inte styrkan att på ett vänligt sätt bemöta min jobbige granne som ställer till så många problem.” ”Jag behöver mera än jag har för att kunna leva med min fru i ett kärlekfullt, förstående och gudsförhärligande förhållande.”
När denna lögn får nästla in sig i vårt liv slutar vi leva i tro, hopp och mod. Vi slutar förvänta oss att Gud ska verka gott i, genom och utanför oss. När detta sker kastar vi bort Guds goda intention för våra liv att leva av hans nåd och kärlek. Istället nöjer vi oss med det näst bästa, som inte är gott nog åt Guds älskade barn. Så, ja, du är en syndare. Men om det vore allt skulle fienden ha rätt: vi har inte nog. Dock har vi allt vi behöver i att vi är ett nådens barn.
Read More