För att vi ska förstå oss själva i Bibelns ljus behöver vi ha en god kunskap om skadan vi dras med sedan syndafallet. David använder tre relaterade ord i Psaltaren 51:3-4 för att beskriva vårt fallna tillstånd. Vi lever med överträdelser, missgärning och synd.

De upproriskas överträdelse

Överträdelse är att veta var gränsen går och villigt gå över den. Vi begår en överträdelse när vi parkerar någonstans vi där vi vet att det är förbjudet att parkera. I detta ögonblick känner vi till lagen men bryr oss inte om den. Vi låter våra själviska begär regera oss.

Detta händer i många områden av våra liv. När det sker styrs vi inte av Guds ära eller tacksamhet till hans återlösning. Istället leds vi av begär till vår egen lust, tillfredsställelse, bekvämlighet, makt, nöje, oberoende eller framgång. Vi söker det vi vill ha för det känns som det viktigaste för stunden. Ibland är vi elaka för att vinna ett argument. Ibland arbetar vi längre än vad som är bra för vår familj. Andra gånger äter vi för mycket eller underhåller osunda tankar som vi med en gång borde avfärda.

Vår överträdelse är djupt rotad. Vi är inte endast villig att förneka Guds auktoritet, utan vi gör ofta allt för att förtrycka vårt samvete och bortförklara vår skuld. När det kommer till kritan försöker vi övertyga oss själva att vi är en bättre kung än Gud, så vi predikar ett falskt evangelium till oss själva att vår moral är överlägsen och mer effektiv än den Gud gav mig. Vi känner att det är bättre för oss att regera vårt eget liv än att Gud ska blanda sig i med sina direktiv.

Vårt uppror pekar på vår stolthet och upproriskhet. Vi är arroganta och vill styra vårt eget liv. Visst är det chockerande att skapelsen på detta sätt vill avsätta den rättmätige kungen?

De befläckades missgärning

Överträdelsen har att göra med en viss typ av synd och dess motiv. Missgärning belyser syndens följder i oss alla. Resultatet av missgärning är orenhet. Denna synd är en moralisk befläckelse som fördärvar allt vi önskar, tänker, säger och gör.

Alla människor dras från födseln med denna svåra sjukdom. Dock vill vi så gärna tänka att vi är ett undantag. Ofta lurar vi oss själva med tanken att vi är rena och oberoende av Guds räddning i Jesus. Men det är vi inte och vi kan inte förändra vårt tillstånd. Vår missgärning är alltid närvarande och besudlar allting i vårt liv.

De svagas synd

Synd är moralisk svaghet. Den inneboende synden gör mig svag, dåraktig och oförmögen att konsekvent lyda Gud. Även om jag så gärna vill leva för Gud så har jag inte kraft att göra det. Jag kommer alltid till korta och lyckas inte uppfylla Guds heliga lag. Vi kommer alla till korta i våra äktenskap, på arbetsplatsen, i kyrkan och i våra föresatser att leva för Gud och andra.

Lögnen: ”Du har inte tillräckligt”

Det är viktigt att inte förneka vår identitet som syndare. Då lever vi i en fantasivärld. Men ett Guds barn kan inte leva med endast denna identitet. Dess vikt skulle trycka ner oss på alla sätt och vis. Och ändå lever vi ofta med samma lögn som Adam och Eva gick på. De trodde sig inte ha nog. Denna urgamla lögn visar sig på många olika sätt i vårt liv. Avsikten med lögnen är att göra dig modlös och förleda dig.

Vi intalar oss själva: ”Jag har inte tillräckligt för att bekämpa mina tankar och begär som dagligen anfaller mig i mitt inre”. ”Jag har inte styrkan att på ett vänligt sätt bemöta min jobbige granne som ställer till så många problem.” ”Jag behöver mera än jag har för att kunna leva med min fru i ett kärlekfullt, förstående och gudsförhärligande förhållande.”

När denna lögn får nästla in sig i vårt liv slutar vi leva i tro, hopp och mod. Vi slutar förvänta oss att Gud ska verka gott i, genom och utanför oss. När detta sker kastar vi bort Guds goda intention för våra liv att leva av hans nåd och kärlek. Istället nöjer vi oss med det näst bästa, som inte är gott nog åt Guds älskade barn. Så, ja, du är en syndare. Men om det vore allt skulle fienden ha rätt: vi har inte nog. Dock har vi allt vi behöver i att vi är ett nådens barn.

Här följer en sammanfattning av nästa kapitel i ”Broken Down House”:

När vi blir förvirrade angående vår identitet tenderare vi att vilja anta en annan identitet. Detta har varit mänsklighetens problem sedan en man och en kvinna försökte nå upp till och ta Guds plats.

Dementa förlorar ibland vetskap om vem de är, vilket kan leda till en mängd problem för dem och deras närstående. Det är tragiskt att se en nära vän förlora minnet av andra människor. Att inte komma ihåg sin egen identitet är ledsamt och handlingsförlamande. Men faktum är att vi alla lider av detta problem. Vi kanske inte på en biokemisk nivå är dementa, men väl på en andlig nivå. För den kristne är denna identitetskris djupgående. Resultatet är att vi förlorar oss själva. Vi tappar bort oss.

Tripp tar Becky som exempel. Hennes approach till livet visade sig i känslomässiga reaktioner av olika slag. Fastän hon var kristen levde hon inte medvetet med en biblisk identitet, utan istället tenderade hon skapa mening i sitt liv av vad som pågick runtom henne. Hon hade för vana att studera hur människor uppförde sig mot henne. Resultatet var att hon åkte på en känslomässig berg-och-dalbana. Becky letade mening och identitet på fel ställe.

Vi kommer alltid att leva i enlighet med vem vi tror oss vara. Vi berättar ständigt för oss själva vem vi är och den identitet vi tillskriver oss själva påverkar ofta hur vi behandlar livets problem. En kristen har två identiteter: ”syndare” och ”nådabarn”. Om vi rätt förstod och balanserade dessa två identiteter skulle vårt liv omvandlas på ett radikalt sätt. Vi skulle i sanning förstå oss själva och ha en trygg utgångspunkt i livet mellan fallet och himlen.

Din identitet som syndare: Inte så bra som du trodde

Vår tendens är att minimera vår egen synd medan vi är överkänsliga för andras. Det är ofta svårt för oss att ta emot kritik, förmaning och konfrontation eftersom vi tror oss vara längre framskridna i nåden än vi egentligen är. Den bibliska läran om den inneboende synden hos kristna visar oss att vi inte är så bra som vi tror oss vara och att vi därmed också är i behov av hjälp och mer sårbara än vi normalt anser oss vara.

Detta är utgångspunkten för vårt liv som rättfärdiga syndare. Om vi underskattar kriget som pågår inom oss kommer vi förmodligen också att underskatta vår egen sårbarhet inför varje dags frestelser. Vi planerar således inte att undvika de faror som finns i vårt liv.

Om vi underskattar synden i oss kommer vi dessutom inte att sträcka oss efter den hjälp Gud och andra erbjuder. Denna självrättfärdighet får oss att leva mer oberoende än Gud menar. Vi söker inte hjälp för vi tror oss inte behöva den. Ett gott liv inför Gud utgår alltid från en ödmjuk förståelse av vårt eget behov och denna förståelse är alltid kopplad till att vi försonas med bibelns undervisning om den kvarlevande synden hos de troende.

I det här livet kommer det alltid finnas en skillnad mellan vad bibeln säger om dig och vad du säger om dig själv. Vi måste godta att bibeln ställer en korrekt diagnos angående det mänskliga hjärtat. Det är först när vi ser vårt eget sorgliga tillstånd som vi kan uppleva glädjen av att leva i Guds underbara nåd till de nödlidande. Även om vi frestas tänka annorlunda så är vårt största behov inte miljöbetingat, dvs. vår omgivning. Visst vill vi ibland tänka att vårt största problem är:

Min fru

Mina barn

Mina grannar

Mina släktingar

Min bakgrund

Min kyrka

Mitt jobb

Mina vänner

Min chef

Min ekonomi

Staten

Trafiken

Internet

Vi måste inse att även om det verkar och känns som om omgivningen är vårt största problem så är problemet i verkligheten moraliskt. Det är någonting fel med mitt hjärta och det påverkar allt jag önskar, tänker, väljer, säger och gör. Denna moraliska defekt uttrycks med tre ord i Psaltaren 51 vers 3 och 4:

Gud var mig nådig, enligt din godhet, utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet. Två mig ren från min missgärning, rena mig från min synd. Vi ska ta en titt på dessa tre saker.

(Fortsättning följer)

I det andra kapitlet vill författaren klargöra hur viktigt det är för oss att förstå vår värld och oss själva så att vi lever med realistiska förväntningar.

Vi måste tänka på att vi bor i ett trasigt hus. Vår värd är trasig. Har du någonsin blivit skadad eller förvirrad av någon? Har du personliga problem som du inte kan lösa? Har någon behandlat dig orättvist? Verkar ditt liv mer komplicerat än det borde vara? Finns det något område i ditt liv som får dig att vilja ge upp? Känns det som att nya problem och hinder hela tiden infinner sig i ditt liv? Är det frustrerande att de enklaste sysslor ibland är så svåra? Har du någonsin känt dig för svag eller okvalificerad att ta itu med vad du står inför?

Jag skulle tro att vi svarar ja på många av dessa frågor. Men även om vi svarar ja på allt så är vi inte alltid medvetna om att det är så. Vi vaggas in i ett sömlikt tillstånd eftersom vi lever mitt i denna fallna värld. Vi har inte så mycket att jämföra vårt tillstånd med. Men faktum är att ingenting riktigt fungerar som det borde och det gäller i högsta grad människor. Och när vi glömmer det hamnar vi ofta i svårigheter. Ett bra och praktiskt exempel är att äktenskapet. Jag glömmer detta hela tiden och det resulterar i att jag förväntar mig fullkomlighet hos min fru och mina barn och när det inte uppfylls så blir jag sur. Men är det inte underligt att jag tänker så eftersom jag mycket väl vet att ingenting är fullkomligt? Med det sagt så menar jag inte att vi ska förvänta oss det värsta av andra, men vi borde vara realistiska i våra förväntningar och vi borde kunna hantera misslyckande hos andra på ett ödmjukt sätt.

Detta sömngångarbeteende infinner sig i alla möjliga situationer. Jobbet du var så taggad för blev inte så bra som du ville. Kyrkan du var så glad för visar sig vara ganska brusten och vissa människor har väldigt stora relationsproblem. Den nya lägenheten passar dig inte så bra som du tänkte. Den sköna semestern blev en mardröm. Det är bra för oss att minnas att vi är fallna människor som lever bland andra fallna människor i en fallen värld.

Bibeln är väldigt ärlig i hur den presenterar människor, även de gudfruktiga. Alla brister och ibland på ett förödande sätt. Men denna ärlighet är nåd från Gud. Han ger oss rätt perspektiv. Han förbereder oss att vandra i verkligheten och inte i en fantasivärld.

Bibelns diagnos angående det mänskliga tillståndet är väldig ärlig och rättfram:

18 Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. 19 Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. 20 Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. 22 Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. 23 Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. (Rom. 8:18-23)

Denna ärlighet är menad att förbereda oss för livet i denna trasiga värld. Gud är en kärleksfull far som förbereder sitt barn att för att stå ut med jobbiga skolkamrater. Han är en trofast vän som ber för dig när du står inför en stor utmaning. Han är en omsorgsfull läkare som berättar vad du har att vänta dig av din sjukdom.

Denna ärlighet ger oss rätt perspektiv och tillåter oss vara ärliga med oss själva om att livet inte är lätt. Vi behöver inte förringa eller förneka den bistra verkligheten, utan kan acceptera och konfrontera den. Här är några saker vi kan tänka på:

1. Vi måste bestämma oss för att vara ärliga. Låtsas inte som om världen är bättre eller sämre än den verkligen är. Var en realist.

2. Tillåt dig själv att sörja. De som sörjer pga. sin egen och andras synd ska blir tröstade säger Jesus.

3. Kämpa för att vara missnöjd. CS Lewis sa en gång att vårt problem som människor är att vi nöjer oss för lätt. Vi nöjer oss med saker i den här världen och glömmer världens behov av Jesus.

4. Var glad. Vi måste kämpa för att inte bli pessimister och tänka att världen inte har en chans. Mitt i allt detta så är det ändå bättre än det kunde vara, för Gud tillåter inte världen att bli så förskräcklig som den kunde bli. Dessutom är du ett Guds barn av nåd och har all härlighet att se fram emot. Så lev glatt och förväntansfullt för detta är inte din permanenta adress.

”Synden har ödelagt huset som Gud skapat. Den här världen är hopsjunken, i oreda, smärtfylld och suckar efter den renovering som endast Byggmästarens händer kan åstadkomma. De dåliga nyheterna är att vi lever mitt i detta renoveringsprojekt. De goda nyheterna är att den gudomlige Byggmästaren inte kommer att ge sig förrän hans hus är färdigt. En dag ska du få leva för evigt i ett färdigrenoverat hus, men just nu är du kallad att leva med frid, glädje och fruktbarhet på en plats som är skadad av synden. Immanuel bor här med oss och han arbetar för att återställa sitt hus till dess forna skönhet.”

Så inleder Paul David Tripp sin bok ”Broken-Down House – Living productively in a world gone bad”. Paul är pastor i Tenth Presbyterian Church i Filadelfia. Min ambition är att sammanfatta bokens kapitel i ett antal bloggartiklar. Detta är verkligen en fantastisk bok: välskriven, evangelisk, biblisk, uppbyggande och befriande. Paul utgår från denna bloggs syfte vilket är visa på de underbara fördelarna med att leva i verkligheten av vår förening med Jesus. Personligen upptäcker jag konstant nya välsignelser av att vara medveten av Jesus i mig. Denna bok hjälper mycket i denna strävan. Kanske kan dessa sammandrag fresta någon att köpa boken och läsa den!

Det första kapitlet klargör att vi lever i ett nedgånget hus. Hela världen har påverkats av syndafallet. Vi märker inte detta endast i oss själva utan också i miljön, politiken, underhållningen, familjerna, skolorna, konsten, ekonomin, historien. Vi märker denna trasighet eftersom vi alla kämpar med fysisk, känslomässig, andlig och relationell brustenhet.

Denna brustenhet påverkar oss på olika sätt vid olika tillfällen. Ibland blir vi sårade i våra förhållanden till andra. Ibland blir vi arga när saker och ting inte fungerar som de borde. Ibland blir vi sorgsna när vi ser all misär runtomkring oss. Våra liv är mer invecklade och tilltrasslade än de borde eftersom allting är så mycket mer besvärligt i en brusten värld som denna.

Likväl är denna brustna värld också en värld som renoveras av Gud. Men även detta kan orsaka bekymmer eftersom vi på något plan ser idealet, men vet att det dröjer. Denna kluvenhet påverkar oss djupt. Den formar våra familjer. Den danar problemen i våra äktenskap och vänskaper. Den berör livet i församlingen och på arbetsplatsen.

Därför måste vi leva avsiktligt. Vi kan inte leva så okomplicerat och fridfullt som vi önskar. Ofta måste vi undvika faror och svårigheter. Det krävs av oss att göra saker som vi egentligen inte vill och acceptera sådant som är svårt att acceptera. Vi kan inte glida genom livet utan måste inse att mycket återstår att göra.

Så hur ser ett liv ut där vi accepterar att Gud renoverar oss och den här världen? Det är vad den här boken handlar om. Vi har skapats och kallats av Gud till mer än överlevnad. Han önskar att vi engagerar oss i att bygga, för han bryr sig. Han är inte nöjd med hur den här världen fungerar. Han vill att vi varje dag ska omfamna evangeliets löfte om en ny värld. Han vill att våra liv ska karakteriseras av kompromisslös ärlighet och oförminskat hopp.

Gud är arkitekten och byggmästaren och han vill att vi ska leva i den här världen med hjärtan fyllda av tålamod och Guds löften. Han kallar oss bort från paralyserande modlöshet till ett liv av fördragsamhet och nåd som endast han kan ge.