De olika förhoppningarna forts.

Apr 29

De olika förhoppningarna forts.
Så inverkar löftet på vårt närvarande liv genom att det skapar i oss en upphöjd ande, som höjer oss över de synliga tingen och skänker oss en lugn och himmelsk sinnesstämning. Isak har i Gud sitt spjut och sin båge, Jehovah är hans sköld och hans stora lön. Förutan en enda fotsbredd land, som han kunde kalla sitt eget, bodde han som främling i det landet, som Gud hade gett honom enligt löftet, och Isak var nöjd att leva på löftet och räknade sig rik på kommande fröjder. Hans märkvärdigt lugna och jämna sinnesstämning, under det han levde ett av de stora pilgrimsfädrenas säregna, överjordiska liv, härledde sig från hans enkla tro på löftet, som var givet av den oföränderlige Guden. Det hopp som är tänt av ett gudomligt löfte påverkar en människas hela liv i hennes innersta tankar och känslor; det kanske tycks vara av mindre vikt än det regelrätta moraliska uppförandet, men det är i sanning av högsta vikt inte endast i och för sig utan även med avseende på det som det framkallar i sinnet, i hjärtat och i levnaden. Hjärtats hemliga hopp är ett säkrare bevis på människans ställning inför Gud än hennes uppenbara gärningar eller ett års gudstjänster. Isak fortsätter sin stilla och heliga väg, tills han blir gammal och blind och faller sakta till vila förlitande sig på sin Gud, som uppenbarat sig för honom och kallat honom att bli sin vän, och Han hade sagt: ”Bo i detta land, jag vill vara med dig och välsigna dig…

Sådant som människans hopp är, sådan är hon. Om hennes hopp är grundat på Guds löfte, då är det, då måste det vara väl för henne.

Läsare, vad är ditt hopp? ”Åh”, säger någon, ”jag väntar att en släkting ska dö och då blir jag rik”. En annans förhoppning är att hans affärer ska stadigt tillväxa; en tredje hyser stora förhoppningar att hans spekulationer ska lyckas. Förhoppningar vilka kan förverkligas redan i denna världen är endast skenbilder. Förhoppningar som inte har någon klarhet bortom graven är mörka fönster för en själ att se igenom. Lycklig den som tror löftet och känner sig förvissad om att det skall uppfyllas i sinom tid med avseende på honom själv och överlämnar allt annat i den eviga vishetens och kärlekens händer. Ett sådant hopp kan uthärda prövningar, övervinna frestelser och medföra en himmelsk njutning här nere.

Vårt hopp börjar, när Kristus dog på korset, då Han uppstod blev det stadfäst, och när han återkommer för andra gången skall det förverkligas. Här i världen får vi pilgrimens kost och ett dukat bord i fienders åsyn, men i den tillkommande världen ska vi besitta det landet, som flyter av mjölk och honung, ett land av frid och fröjd, där solen
aldrig mer skall gå ned, inte heller månen mista sitt sken. Till dess hoppas vi att vårt hopp är grundat på löftet.

Read More

De olika förhoppningarna

Mar 28

De olika förhoppningarna

Vi läser vidare i Spurgeon:

”Men också ifråga om Ismael har jag hört din bön. Jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han skall bli fader till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till ett stort folk. Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.” 1 Mosebok 17:20-21

Det är inte alls underligt att två personer, vilka är så olika till födelse och sinnelag som Isak och Ismael var, till sitt hopp även skulle bli mycket olika. För Isak blev förbundslöftet hans levnads polstjärna, men för Ismael hade inte något sådant ljus gått upp. Ismael strävade efter höga ting; men Isak sökte efter ännu högre ting, eftersom han var löftets barn och arvinge till nådens förbund, som Gud hade gjort med Abraham.

Ismael med sin höga och djärva ande sökte efter att grundlägga en nation som aldrig skulle kunna underkuvas, en ras, lika otämjbar som vildåsnan i öknen, och hans längtan blev rikligen tillfredsställd. Beduinaraberna är allt intill denna dag värdiga avkomlingar efter sin store stamfader. Ismael upplevde både i liv och död hur trångt och inskränkt hans jordiska hopp var, efter vilket han sökte, men hans namn återfinns inte i registret över dem som väntade Kristi dag, hans namn blev inte inskrivet bland deras tal. Isak däremot såg i fjärran Kristi dag. Han sökte efter en stad, vars grundläggare och byggmästare är Gud.

Ismael fick, liksom ”Häftighet” i ”Kristens resa”, sin andel här nere; men Isak, liksom ”Tålamod” väntade sin bästa del i det kommande livet. Hans skatter var inte i tältet eller på åkern, utan ”i de ting som inte syns”. Han hade tagit emot förbundslöftet och i det fann han större rikedomar än alla Nebajoths hjordar kunde skänka honom. Löftets stjärna hade strålat för hans öga och han väntade på välsignelsen i dess fullhet i tidens fullbordan. Löftet verkade så på honom att det styrde hans väntan och förhoppningar. Är det så med dig, min läsare? Har du tagit emot och omfattat löftet om evigt liv? Hoppas du därför på de ting som inte ännu syns? Har du ditt öga riktat på det som ingen annan kan se än den som är förvissad om Guds trofasthet? Har du övergivit ditt närvarande, den köttsliga känslans hjulspår och börjat vandra i tron på den osynliga och eviga vägen?

Isaks sinnelag var utan tvivel påverkat genom mottagandet av löftet och han gladde sig i hoppet, så att han var av ett stilla och fridfullt sinnelag. För honom fanns inga strider och bekymmer. Han var undergiven i det närvarande och blickade mot det tillkommande. Isak visste att som han var född enligt lagen, så skulle Gud välsigna honom och fullkomna löftet, som Gud givit med avseende på honom. Och så stannade han hos Abraham och höll sig avskild från den yttre världen. Han hoppades på stillhet och väntade med tålamod efter Guds välsignelse. Hans ögon såg det tillkommande, på den stora nation som skulle födas, och på löftets land och den ännu härligare utlovade säden, i vilken alla släkten på jorden skulle välsignas. Han riktade sin blick på Gud allena, och dömde vist att han som gav löftet även skulle se till att det blev fullbordat. Denna tro gjorde honom därför inte overksam, men han visade inte ett sådant högmodigt självförtroende som så klart framträdde hos Ismael. Isak var energisk på sitt eget sätt, med en lugn förtröstan till Gud och en stilla undergivenhet inför Herrens vilja. År efter år fortsatte han sitt avskilda levnadssätt och mötte obeväpnad de faror som omgav honom från hans hedniska grannar – faror, vilka Ismael mötte med sitt svärd och sin båge. Hans tillit och förtröstan stod till den röst som sa: ”Rör inte vid mina smorda, och gör inte mina profeter något ont.” Han var en fridens man och ändå bodde han lika tryggt som hans krigiska broder. Hans tro på löftet gav honom ett tryggt hopp, ja det gav honom själva tryggheten, fastän Kanaaneerna ännu bodde i landet.

Read More

Två olika liv (forts.)

Dec 08

Två olika liv (forts.)

Kan min käre läsare fatta och förstå ett Guds barns frihet? Eller är du ännu i tjänst under lagen, rädd för straffet av fruktan för att bli utkastad i öknen? Om det sista är ditt tillstånd då har du inte tagit emot löftet, för då kunde det inte vara så. Arvet tillhör Isak, löftets barn, och han förblir för evigt utan fruktan för att bli utkastad.

De som är födda såsom Ismael efter köttet och vilkas religion är ett verk av deras egen kraft, bekymrar sig om jordiska ting såsom Ismael gjorde. Endast de som är födda från ovan genom löftet enligt tron, gör såsom Isak i det att de strävar efter himmelska ting. Vi ser hur den naturligt religiösa människan strävar efter jordiska ting. Hon är regelbundet på sin plats i kyrkan eller kapellet; men medan hon sitter där tänker hon på sina affärer, sitt hus och sina saker. Njuter hon av att tillbe Gud? Nej, inte hon. Hon lyssnar till predikan, men tar hon i ödmjukhet emot livets ord som är mäktigt att frälsa hennes själ? Nej. Hon kritiserar som om det vore ett politiskt tal. Hon ger sina pengar till Guds sak, hon liksom andra. Naturligtvis medan hon känner att hon måste lätta sitt samvete och uppehålla ett gott anseende, men bekymrar sig hon verkligen om Guds ära? Inte alls. Om hon gjorde det, så skulle hon ge mer pengar. Hennes hjärtas böner skulle stiga upp om Guds rikes framgång. Gråter hon och suckar över tidens ondska? Finner du henne i ensamhet utgjuta sin själ inför Gud därför att det i hennes familj finns någon som inte är omvänd till Gud? Har du någonsin sett henne i hög och helig fröjd när syndare blivit omvända – en fröjd över att Kristi rike utbreds på jorden? Å nej, så högt kommer hon aldrig. Gudstjänsten är för henne endast en yttre sak, hon har aldrig kommit till själva roten och märgen av andliga ting och kommer heller aldrig dit. Det köttsliga sinnet, även om det är religiöst, är ändå i fiendskap mot Gud; det är inte försonat med Gud och kan inte heller bli det. Det andliga sinnet måste skapas i människan, hon måste bli en ny skapelse i Kristus Jesus, innan hon kan uppfatta, förstå och njuta av andliga ting.

Vi återkommer nu till det vi inledde med: ”Du måste födas på nytt.” Vi måste bli födda av Anden; vi måste ta emot ett överjordiskt liv genom att vi blir uppväckta ur vår död i synden. Vi kan inte producera Andens frukter, förrän vi har tagit emot Andens inre liv. Ismael förblir ändå Ismael, och Isak förblir Isak. Såsom människan är, så förblir hennes uppförande. Förståndsmänniskan kan använda sin syn, sitt förstånd och sin mänskliga makt till att göra sitt bästa såsom Ismael gjorde, men endast löftets barn höjer sig till trons liv och handlingssätt liksom Isak.

Någon säger: ”Detta är ett hårt tal.” Det kan ibland vara av stor välsignelse att få dessa skarpa linjer uppdragna. Därigenom kan vi komma in på rätt väg för hela evigheten. En person sa en dag till en av mina vänner: ”Jag gick en gång för att höra Spurgeon, och om ni hade frågan mig innan jag gick in i tabernaklet om min religion, skulle jag svarat att jag var lika religiös som någon människa som någonsin funnits i Newington och helt säkert lika god som andra som tillhör ett kyrkosamfund; men allt detta blev omkullkastat när jag denna dag fick höra evangelium. Jag kom därifrån med alla fjädrar avplockade från mig. Jag kände mig vara den eländigaste syndare som kunde finnas på jordens yta och sa till mig själv: jag ska aldrig gå och höra den människan mer, för han har helt och hållet förstört mig. Ja”, sade han, ”men det var det bästa som någonsin kunde hända mig. Jag blev ledd att se bort från mig själv och allt det jag kunde göra och istället anförtro mig åt Gud och hans allmäktiga nåd, och jag förstod att jag måste, genom min skapares hand, bli förmögen att skåda hans ansikte med fröjd.” Jag hoppas att min läsare själv lär känna denna sanning; det är en allvarlig sanning. Ja, såsom Herren Gud själv skapade Adam, så måste han själv omskapa oss, annars kan vi aldrig bli hans avbild och skåda hans härlighet. Löftet måste få inflytande över oss och vi måste leva av löftet, annars får vårt liv inte den rätta grunden eller leds till det rätta målet.

Read More

Två olika liv

Dec 01

Två olika liv

”Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej, Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande. Ty ett löftesord var detta: Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.” Rom. 9:6-9

Ismaels och Isaks ursprung var mycket olika och därför fanns en olikhet i deras sinnelag, vilken visade sig i deras liv och tydligast visar sig med avseende på deras ställning till löftet.

Livet står alltid i förhållande till födseln. Hos den människa som har gjort sig till vad hon är, finns endast det som naturen ger henne. Men hos den människa som är född på nytt av Guds Ande visar sig följande tecken: ”Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.” Hos den pånyttfödda människan finns det som den nya födelsen för med sig; hos den naturliga människan finns inte något sådant.

Hos Ismael framstod vissa naturliga drag av Abrahams förening med hans moders, slavinnans, karaktärsdrag. Han var furstlig till sitt yttre liksom sin fader, han ärvde patriarkens ädla hållning; men Isak hade sin faders tro och var i arvsföljd med avseende på hans heliga inre andliga liv. Såsom arvinge till löftet förblev Isak hos sin fader Abraham, medan Ismael bosatte sig i öknen. Isak tog sig en hustru hos sina gamla fränder i Mesopotamien, men Ismaels moder försåg honom med en hustru från Egypten, vilket var ganska naturligt då hon själv var från Egypten. Lika söker lika. Isak höll sina stilla betraktelser på ängen i aftonstunden, men Ismael däremot, umgicks med alla nykomlingar, för han tyckte om jordiska ting. Stilla betraktelser passar inte för den vilde mannen som är motståndare till andra människor. Isak överlämnade sig själv såsom ett offer åt Gud; men vi hör ingenting sådant om Ismael; han blev en som slog sönder och dödade, istället för ett lamm som överlämnade sig åt Gud. Du märker om du är gudfruktigt uppfostrad och blir en ”läsare”, som man kallar det, och likväl hjärtat inte är fött på nytt eller besökt av Guds helige Ande, för då lever du inte ett Guds barns fördolda liv. Du kan visa många av en kristens yttre tecken; du kan tycka om att sjunga, be och upprepa bibelspråk och även tala om små inbillade erfarenheter, men du måste vara född på nytt för att i ande och sanning få uppleva den heliga gemenskap, den fördolda gemenskapen med den levande Guden och överlämna dig åt honom som din passande gudstjänst. Löftets barn stannar hos Guds folk och räknar det som en stor förmån att få höra till deras antal. Löftets barn känner att de är i det allra bästa sällskap, även om de varken ser någon eller kan ses av någon, så länge den store osynlige Guden närmar sig och har en helige gemenskap med dem. Löftets barn, och endast de, är i stånd att stiga upp till toppen av berget Moria, låta sig bindas på altaret och överlämna sig åt Gud. Jag menar härmed att endast den som är född av Anden lämnar sig helt åt Gud så att han älskar Herren mer än sig själv och sitt eget liv. Ditt sinnelag och ditt uppförande blir i enlighet med din födsel, och därför ber jag att du skulle börja rätt så att du, som bekänner dig vara ett himmelens barn, även skulle bevisa att du är en verklig arvinge.

Ismaels, som blev född efter köttet, tjänstekvinnans son, måste alltid bära slavmärket. En slavs son är inte född fri. Ismael är inte, och kan inte vara, vad Isak är – barn av den fria kvinnan. Märk väl: Jag säger inte att Ismael någonsin ville vara lik Isak. Jag säger inte att han trodde sig förlora någonting på att vara olik Isak, men han gjorde verkligen det. Den människa som arbetar för sin frälsning genom sina gärningar, känslor och självförsakelse, kan i sitt högmod vara okunnig om sitt slaviska träldomstillstånd; hon kan även skryta över att hon är född fri och att hon aldrig varit i någon träldom hos någon och ändå tillbringar hon hela sitt liv i slaveri. Hon vet aldrig vad frihet betyder eller vad som menas med förnöjsamhet eller fröjd i Gud. Hon undrar hur människor kan tala om ”trons fulla förvissning”. Hon menar att de är övermodiga. Hon har knappt tid att andas mellan piskrappen. Hon har gjort så mycket, men hon måste alltid göra någonting mer; hon har lidit så mycket, men hon måste alltid lida ännu mera. Hon har aldrig kommit till ”den vila som ännu återstår för Guds folk”; för hon är född av tjänstekvinnan och hennes ande är alltid bunden i slaveri. Den som däremot är född av den fria kvinnan och förstår att frälsningen är av Guds nåd från början till slut och att Gud inte tar tillbaka sin en gång skänkta nåd, ”Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra” – en sådan människa som tar emot Kristi fullbordade verk, vet att hon är lovvärd i den älskade, vilar i Herren och fröjdar sig högt. Hennes liv och hennes ande är fyllda med fröjd och frid, för hon föddes fri och hon är fri, ja, hon är i sanning fri.

Read More

Två sädesslag forts.

Okt 19

Två sädesslag forts.

Det är en åtskillnad av det allvarsammaste slag mellan ett Guds barn och en namnkristen med avseende på själva ursprunget. Isak blev född enligt löftet. Ismael var inte av löftet utan av naturen. Där naturens kraft är tillräcklig, där behövs inte löftet: men när den mänskliga kraften inte förmår någonting, där kan Herrens ords kraft uppenbaras. Gud sa att Abraham skulle föda en son med Sara. Abraham trodde det och gladde sig åt det, och Isaks födsel blev frukten av Guds löfte genom Guds kraft. Det hade inte blivit någon Isak om det inte hade varit ett löfte, och räddningen ges inte en sann troende förutan löftet om nåden och nåden i löftet.

Käre läsare, tillåt mig nu att fråga dig angående din salighet. Är du frälst genom vad du gjort? Är din religion resultatet av din egen naturliga kraft? Känner du dig fullt vuxen för allt vad som krävs för din frälsning? Drar du den slutsatsen att du är i en frälst och lycklig ställning eftersom din natur är så förträfflig och din moral så utmärkt god? Då är du efter Ismaels ätt och arvedelen blir inte din, för det är inte ett arv efter köttet utan efter löftet.

Om du däremot säger: ”Mitt hopp vilar endast på Guds löfte. Han har skänkt det löftet i sin sons Jesu person till varje syndare som tror på honom och jag tror på honom, därför förtröstar jag att Herren ska fullborda sitt löfte och välsigna mig. Jag väntar på himlens välsignelse, inte såsom en följd av mina egna ansträngningar, utan såsom Guds fria kärleksgåva. Mitt hopp är fäst endast vid Guds fria och nåderika kärlek till syndiga människor, genom vilken han utgav sin son Jesus Kristus att borttaga synden och att åstadkomma evig rättfärdighet för dem som inte förtjänat det.” Om du säger detta, då är det ett annat språk än ismaeliternas, som säger: ”Vi har Abraham till fader.” Du har lärt dig att tala som Isak talar. Olikheten kan tyckas små för de oaktsamma, men den är sannerligen stor. Hagar, trälinnan, är en helt annan person än Sara, furstinnan. För den ena finns inte något förbundslöfte, men till den andra hör förbundslöftet för evig tid. Frälsning av gärningar är en sak; frälsning av nåd är en annan sak. Frälsningen genom egen kraft är fjärran från frälsningen genom Guds kraft, och frälsning enligt eget beslut är raka motsatsen till frälsningen enligt Guds löfte.

Ställ dig själv denna fråga och se efter vilken familj du tillhör, antingen Isaks eller Ismaels.

Om du finner att du likt Isak är född enligt löftet, så kom ihåg att ditt namn betyder ”leende”, för det är betydelsen av det hebreiska namnet Isak. Fröjda dig med en outsäglig och salig fröjd. Din nya födelse är en underbar sak. Om både Abraham och Sara log vid tanken av Isak, så kan du med visshet göra så när du tänker på dig själv. Ibland när jag sitter och tänker på Guds nåd mot mig, den mest ovärdiga av alla varelser, så är jag på en gång färdig att både le och gråta av glädje över att Herren någonsin blickade ned på mig i nåd och kärlek. Ja, varje Guds barn måste ibland känna inom sig något av denna Isaks natur, som fyller honom med fröjd, eftersom Herren har gjort stora ting med honom.

Tänk noga på olikheterna i ursprunget för de två sädesslagen.

Ismael kommer av en människa och genom en människa. Isak kommer enligt Guds löfte. Ismael är frukten av Abrahams kött. Isak är också Abrahams barn, men däri bevisas Guds kraft, för genom föräldrarnas svaghet är det tydligt att han var av Herren – en gåva enligt löftet. Sann tro är visserligen den troende människans handling: sann ånger är visserligen ett verk av den människa som ångrar sig, likväl är både tro och ånger utan tvekan Guds verk, likasom att Abraham, även om han var Abrahams och Saras son, dock inte desto mindre var Guds gåva. Herren vår Gud, som bjuder oss att tro, ger oss också förmågan att tro. Allt som är lovvärt i oss, det är Herrens verk i oss, ja, till och med själva viljan är hans verk. Ingen religion är värd ett enda öre som inte i grund och botten utgår från utgår från människans hjärta, och ändå är det utom all fråga den helige Andes verk, som bor därinne.

O, min vän, om det som bor i ditt inre endast är av naturen, kommer det inte att frälsa dig. Det inre verket måste vara av himmelskt ursprung; det måste komma från Gud, annars går du miste om förbundsvälsignelsen. Livet i nåd blir ditt eget, likasom Isak sannerligen var Abrahams barn; men det måste i högre bemärkelse vara av Gud, för ”Salighet är av Herren”. Vi måste bli födda från ovan. Med avseende på alla våra känslor och handlingar måste vi vara i stånd att kunna säga: ”Herre, du har gjort alla våra verk i oss.”

Read More

Två sädesslag

Okt 14

Två sädesslag

Spurgeon skriver:

”Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.” Gal. 4:22, 23

Abraham hade två söner. Ismael och Isak var båda utan ringaste tvivel Abrahams söner. Inte desto mindre fick endast den ene ärva förbundsvälsignelsen, eftersom den andre endast var en framgångsrik människa i den här världen. Tänk på hur nära de stod varandra. De blev födda i samma hus, kallade samma stora patriark för ”fader” och följde honom på samma resor. Ändå förblev Ismael en främling för förbundet och Isak förblev löftets arvinge. Åh, vad litet avseende det förtjänar att man är av hög börd och ädelt blod!

Ett ännu mera märkvärdigt förhållande finner vi därefter: för Esau och Jakob föddes av samma mor, vid samma tillfälle, och likväl står det skrivet; ”Jakob älskade jag, men Esau hatade jag”. Den ene blev helig, den andre ohelig. Så nära kan två vara förenade och ändå vara så vitt åtskilda! Det är sannerligen inte endast så att två kommer att ligga i en säng, av vilken den ene ska bli upptagen och den andre kvarlämnad, utan två ska komma till världen i samma ögonblick, men den ene kommer att få sin arvedel hos Gud medan den andre kommer att för en bit bröd sälja sin förstfödslorätt. Vi kan vara tillsammans i en kyrka, döpta i samma vatten, stå vi samma nattvardsbord, sjunga samma psalmer och upplyfta samma böner, och ändå kan vi vara av två olika raser, lika motsatta varandra som kvinnans säd och ormens säd.

Paulus förklarar att Abrahams två söner var förebilder till två slags människor som är mycket lika men likväl vitt åtskilda. De är olika till sitt ursprung. De var båda Abrahams söner; men Ismael, Hagars barn, var Abrahams ättling under vanliga förhållanden; han var född efter köttet. Isak, Saras son, föddes inte på naturligt vis eftersom hans far var över hundra år gammal och hans moder långt framskriden i ålder. Han blev given föräldrarna av Herren och föddes enligt löftet, genom tron. Detta är en viktig åtskillnad och särskiljer Guds sanna barn från dem som är så endast till bekännelsen. Löftet ligger till grund för olikheten och den kraft som fullbordar löftet åstadkommer och upprätthåller olikheten. Därför är löftet, som är vår arvedel, också vårt prov och vår prövosten.

Låt oss genast pröva oss själva genom att noga se om vi har tagit del av den kraft som uppfyller löftet. Låt mig ställa några frågor: Hur blev du omvänd? Var det genom dig själv, genom människors övertalning, genom din strävan, eller var det genom Guds helige Andes verkan på din själ? Du bekänner att du är född på nytt. Varifrån kom den nya födelsen? Kom den från Gud till följd av hans eviga rådslut efter löftet eller kom den av dig själv? Var det din gamla natur som försökte bli bättre och arbetade sig upp till sin bästa form? Då är du Ismael. Eller var det så att du, som var andligt död och utan all kraft att höja dig från din förlorade ställning, blev besökt av Guds Ande, som med sin gudoms kraft lät det himmelska livet födas i din själ? Då är du Isak. Allt beror på hur ditt andliga liv började och på den källa varifrån det kom. Om du började i köttet så har du fortsatt i köttet och då ska du dö i köttet.

Har du aldrig läst: ”Det som är fött av kött, det är kött?” Inom kort måste köttet dö och du ska av köttet skörda förgängelse. Endast det som är fött av Ande, det är ande och det fröjdefulla är att anden ska leva och du ska skörda evigt liv. Antingen du bekänner Jesus eller inte så ber jag dig att fråga dig själv: ”Har jag känt och erfarit Guds andes kraft?”

Är livet inom dig frukten av rörelser inom din egen naturliga längtan? Eller är det ett nytt väsen som är dig givet och inplanterat från ovan? Är ditt andliga liv en himmelsk skapelse? Har du blivit skapad på nytt i Kristus Jesus? Har du blivit född på nytt genom Guds kraft?

Den vanligaste religionen är endast den naturliga människan förgylld med ett tunt överdrag som tros vara nåd. Syndare polerar upp sig, borstar av sig det värsta dammet och smutsen och menar att deras gamla människa har blivit född på nytt. Detta upputsande av den gamla naturen är mycket vackert men kommer till korta i jämförelse med vad som behövs. Du kan tvätta händer och ansikte på Ismael så mycket du vill, det förvandlar honom dock inte till Isak. Du kan förbättra din natur, och ju mer du gör det, desto bättre är det för vissa jordiska ändamål, men du kan inte därmed förvandla dig till ett nådebarn. Det finns en skillnad vid själva källans flöde, mellan den ström som utgår endast från det mänskliga egna jaget, och den ström som utgår från Guds tron.

Glöm inte att Herren själv sa: ”Du måste födas på nytt.” Om du inte har blivit född från ovan, så är alla dina kyrkobesök och alla dina böner utan mening. Dina böner och tårar, ditt bibelläsande och allt som endast kom från dig själv, kan endast leda till dig själv. Ett vatten kan av naturen stiga till samma höjd som sin källa men inte högre; det som började av mänsklig kraft, kan endast höga sig till den mänskliga naturen, men når aldrig upp till den gudomliga naturen. Var din nya födelse från jorden eller från himlen? Är den av människors vilja eller av Guds vilja? Mycket beror på hur du svarar på den frågan.

Read More