Korsets mysterium – Läs den!

Maj 05

Korsets mysterium – Läs den!

Här är ett måste för alla som vill fördjupa sig i korsets teologi. Nordlander lyfter oerhört viktiga frågor om vad som ägde rum på korset för människor. Boken är hyfsat lätttillgänglig för alla, oavsett teologisk utbildning. Dessutom kostar den endast 59 kr! Här följer ett härligt citat om korsets själavårdande verkar i Guds barn:

Den som haft förmånen att växa upp i en kristen miljö, där predikan om Kristi offerdöd stått i centrum, har också erfarit dess förlösande, befriande kraft. Han man sedan haft möjlighet att jämföra olika teologiers inverkan på ens hjärta och samvete, märker man hur förkunnelsen om Kristus som överstepräst, som lammet, genom vilkens blod vi har återlösts och vår synd har sonats, skänker en obeskrivlig trygghet åt vårt gudsförhållande. Den förmedlar en säregen grundtrygghet, grundtillit och frälsningsvisshet. Denna förkunnelse har en starkt själavårdande effekt. Den förankrar min frälsningsvisshet utanför mig själv vid honom som har dött för mig en gång för alla. Jag slipper rota i mig själv och göra mitt gudsförhållande beroende av min halva, 2/3 eller ¾ omvändelse och överlåtelse. Jag slipper koncentrera mig på mina andliga eller mystiska upplevelser, mina eventuella nådegåvor och andliga frukter, hur viktiga de än är. I depressionens och anfäktelsens stunder hjälper inte eventuella nåderörelser i mitt inre. Då hjälper endast Guds nåderörelser mot mig, förkroppsligad i Guds lamm, som borttager inte världens utan just mina synder.

Samtidigt finns det inget motiv i den kristna förkunnelsen som så kan sätta igång en kristen människa, göra henne uthållig och målmedveten i Guds tjänst, som just talet om Kristi blod, för henne utgjutet. ”Hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av en evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar så att vi kan tjäna den levande Guden.” (Hebr 9:14.) Förkunnelsen om Lammet ger ”donum perseverantieae”, uthållighetens nådegåva.

Det finns också en säregen kraft i talet om Kristi blod. I Jesu död har alla ondskans andemakter mist sin makt.

Ur Agne Nordlander, Korsets mysterium. Församlingsförlaget.

Read More

De olika förhoppningarna forts.

Apr 29

De olika förhoppningarna forts.
Så inverkar löftet på vårt närvarande liv genom att det skapar i oss en upphöjd ande, som höjer oss över de synliga tingen och skänker oss en lugn och himmelsk sinnesstämning. Isak har i Gud sitt spjut och sin båge, Jehovah är hans sköld och hans stora lön. Förutan en enda fotsbredd land, som han kunde kalla sitt eget, bodde han som främling i det landet, som Gud hade gett honom enligt löftet, och Isak var nöjd att leva på löftet och räknade sig rik på kommande fröjder. Hans märkvärdigt lugna och jämna sinnesstämning, under det han levde ett av de stora pilgrimsfädrenas säregna, överjordiska liv, härledde sig från hans enkla tro på löftet, som var givet av den oföränderlige Guden. Det hopp som är tänt av ett gudomligt löfte påverkar en människas hela liv i hennes innersta tankar och känslor; det kanske tycks vara av mindre vikt än det regelrätta moraliska uppförandet, men det är i sanning av högsta vikt inte endast i och för sig utan även med avseende på det som det framkallar i sinnet, i hjärtat och i levnaden. Hjärtats hemliga hopp är ett säkrare bevis på människans ställning inför Gud än hennes uppenbara gärningar eller ett års gudstjänster. Isak fortsätter sin stilla och heliga väg, tills han blir gammal och blind och faller sakta till vila förlitande sig på sin Gud, som uppenbarat sig för honom och kallat honom att bli sin vän, och Han hade sagt: ”Bo i detta land, jag vill vara med dig och välsigna dig…

Sådant som människans hopp är, sådan är hon. Om hennes hopp är grundat på Guds löfte, då är det, då måste det vara väl för henne.

Läsare, vad är ditt hopp? ”Åh”, säger någon, ”jag väntar att en släkting ska dö och då blir jag rik”. En annans förhoppning är att hans affärer ska stadigt tillväxa; en tredje hyser stora förhoppningar att hans spekulationer ska lyckas. Förhoppningar vilka kan förverkligas redan i denna världen är endast skenbilder. Förhoppningar som inte har någon klarhet bortom graven är mörka fönster för en själ att se igenom. Lycklig den som tror löftet och känner sig förvissad om att det skall uppfyllas i sinom tid med avseende på honom själv och överlämnar allt annat i den eviga vishetens och kärlekens händer. Ett sådant hopp kan uthärda prövningar, övervinna frestelser och medföra en himmelsk njutning här nere.

Vårt hopp börjar, när Kristus dog på korset, då Han uppstod blev det stadfäst, och när han återkommer för andra gången skall det förverkligas. Här i världen får vi pilgrimens kost och ett dukat bord i fienders åsyn, men i den tillkommande världen ska vi besitta det landet, som flyter av mjölk och honung, ett land av frid och fröjd, där solen
aldrig mer skall gå ned, inte heller månen mista sitt sken. Till dess hoppas vi att vårt hopp är grundat på löftet.

Read More

De olika förhoppningarna

Mar 28

De olika förhoppningarna

Vi läser vidare i Spurgeon:

”Men också ifråga om Ismael har jag hört din bön. Jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han skall bli fader till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till ett stort folk. Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.” 1 Mosebok 17:20-21

Det är inte alls underligt att två personer, vilka är så olika till födelse och sinnelag som Isak och Ismael var, till sitt hopp även skulle bli mycket olika. För Isak blev förbundslöftet hans levnads polstjärna, men för Ismael hade inte något sådant ljus gått upp. Ismael strävade efter höga ting; men Isak sökte efter ännu högre ting, eftersom han var löftets barn och arvinge till nådens förbund, som Gud hade gjort med Abraham.

Ismael med sin höga och djärva ande sökte efter att grundlägga en nation som aldrig skulle kunna underkuvas, en ras, lika otämjbar som vildåsnan i öknen, och hans längtan blev rikligen tillfredsställd. Beduinaraberna är allt intill denna dag värdiga avkomlingar efter sin store stamfader. Ismael upplevde både i liv och död hur trångt och inskränkt hans jordiska hopp var, efter vilket han sökte, men hans namn återfinns inte i registret över dem som väntade Kristi dag, hans namn blev inte inskrivet bland deras tal. Isak däremot såg i fjärran Kristi dag. Han sökte efter en stad, vars grundläggare och byggmästare är Gud.

Ismael fick, liksom ”Häftighet” i ”Kristens resa”, sin andel här nere; men Isak, liksom ”Tålamod” väntade sin bästa del i det kommande livet. Hans skatter var inte i tältet eller på åkern, utan ”i de ting som inte syns”. Han hade tagit emot förbundslöftet och i det fann han större rikedomar än alla Nebajoths hjordar kunde skänka honom. Löftets stjärna hade strålat för hans öga och han väntade på välsignelsen i dess fullhet i tidens fullbordan. Löftet verkade så på honom att det styrde hans väntan och förhoppningar. Är det så med dig, min läsare? Har du tagit emot och omfattat löftet om evigt liv? Hoppas du därför på de ting som inte ännu syns? Har du ditt öga riktat på det som ingen annan kan se än den som är förvissad om Guds trofasthet? Har du övergivit ditt närvarande, den köttsliga känslans hjulspår och börjat vandra i tron på den osynliga och eviga vägen?

Isaks sinnelag var utan tvivel påverkat genom mottagandet av löftet och han gladde sig i hoppet, så att han var av ett stilla och fridfullt sinnelag. För honom fanns inga strider och bekymmer. Han var undergiven i det närvarande och blickade mot det tillkommande. Isak visste att som han var född enligt lagen, så skulle Gud välsigna honom och fullkomna löftet, som Gud givit med avseende på honom. Och så stannade han hos Abraham och höll sig avskild från den yttre världen. Han hoppades på stillhet och väntade med tålamod efter Guds välsignelse. Hans ögon såg det tillkommande, på den stora nation som skulle födas, och på löftets land och den ännu härligare utlovade säden, i vilken alla släkten på jorden skulle välsignas. Han riktade sin blick på Gud allena, och dömde vist att han som gav löftet även skulle se till att det blev fullbordat. Denna tro gjorde honom därför inte overksam, men han visade inte ett sådant högmodigt självförtroende som så klart framträdde hos Ismael. Isak var energisk på sitt eget sätt, med en lugn förtröstan till Gud och en stilla undergivenhet inför Herrens vilja. År efter år fortsatte han sitt avskilda levnadssätt och mötte obeväpnad de faror som omgav honom från hans hedniska grannar – faror, vilka Ismael mötte med sitt svärd och sin båge. Hans tillit och förtröstan stod till den röst som sa: ”Rör inte vid mina smorda, och gör inte mina profeter något ont.” Han var en fridens man och ändå bodde han lika tryggt som hans krigiska broder. Hans tro på löftet gav honom ett tryggt hopp, ja det gav honom själva tryggheten, fastän Kanaaneerna ännu bodde i landet.

Read More

Bok om helgelse

Dec 30

Bok om helgelse

Här är en bok som jag varmt rekommenderar: ”The Gospel Mystery of Sanctification” av Walter Marshall.

Helgelse eller det kristna livet borde vara ett mycket omtalat ämne för kristna. Nu när vi har fått ta emot det frälsande ljuset från Jesus är vi kallade till ett liv av lärjungaskap. Men var finns de goda resurserna för hur vi ska leva vårt liv inför Gud? Är det inte så att vi ibland känner att livet är en börda? Vi lever med en sådan press att prestera inför Gud, oss själva, vår familj, våra barn, våra vänner, i kyrkan och på arbetsplatsen. Vem av oss har inte då och då ångest inför en trasig relation? Vem av oss önskar inte ibland att vi kunde fly bort från vardagen, om än för bara några dagar?

Allt prat om att leva ett kristet liv kan lätt urarta i en slags fångenskap där prestationspress upptar många av våra tankar. Hur är det ett liv i glädje och frihet och vila? Ofta är det inte det. Nej, det enda livet som är värt att leva måste utgå från evangeliet, inte endast som en inkörsport till det kristna livet utan också som den dagliga kraftkällan. Om Guds lag är rälsen som vår tågvagn ska rulla på, vad är då lokomotivet? Vad driver oss framåt? Det måste vara ”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig” (Gal. 2:19-20). Motorn är Jesus Kristus och Jesus lever i oss genom tro.

Walter Marshall har klargjort att ett genuint kristet liv måste levas i förening med Jesus. Eller som han uttrycker det: ”Att växa i helighet genom att leva i förening med Jesus.” Många kristna missförstår hur man ska leva det kristna livet, ja, alla kristna hamnar någon gång på fel spår och måste omorientera sig igen. Vi tendera hela tiden att fokusera på vår egen kraft, beslutsamhet och vilja. När vi hamnar på avvägar blir vi ofta frustrerade och kraftlösa. Många känner sig usla för att de har försökt leva som Jesus men gång på gång misslyckats. Vi blir missmodiga och känner oss förkastade av Gud. Vårt största behov är att varje dag upptäcka evangeliet och leva i dess kraft. Detta är sann frihet och lycka. Marshall lyfter fram en rad punkter i sin bok:

  • Om du har kommit till tro på Jesus har du tagit del av två välsignelser: Dina synder är förlåtna och du har fått ett nytt hjärta och en ny natur av den helige Ande. Du har blivit en ”ny skapelse”.
  • Som en kristen växer du inte i helighet genom att förbättra ditt kött genom egenproducerad självdisciplin. Du växer i helighet genom att leva utifrån din nya natur. Du växer i lydnad när du lever i förening med Jesus och genom att Jesus lever i dig.
  • Du har ett ansvar att aktivt söka helgelse. Hur? Du måste ständigt leva i tro på Jesus som har älskat dig och utgivit sig själv för dig.
  • För att leva ett liv i tro på Jesus måste du energiskt söka dig till och hänge dig åt nådemedlen Gud har skänkt dig för att leva i tro (bibeln, bönen, omvändelsen, kyrkomedlemskap, sakramenten, etc).

Om du kämpar med ditt kristna liv kan det vara dags att återgå till det glada budskapet om Jesus som syndbärare och som kraftgivare. Evangeliet är inte bara för de som inte tror utan också för de som redan tror.

Read More

Två olika liv (forts.)

Dec 08

Två olika liv (forts.)

Kan min käre läsare fatta och förstå ett Guds barns frihet? Eller är du ännu i tjänst under lagen, rädd för straffet av fruktan för att bli utkastad i öknen? Om det sista är ditt tillstånd då har du inte tagit emot löftet, för då kunde det inte vara så. Arvet tillhör Isak, löftets barn, och han förblir för evigt utan fruktan för att bli utkastad.

De som är födda såsom Ismael efter köttet och vilkas religion är ett verk av deras egen kraft, bekymrar sig om jordiska ting såsom Ismael gjorde. Endast de som är födda från ovan genom löftet enligt tron, gör såsom Isak i det att de strävar efter himmelska ting. Vi ser hur den naturligt religiösa människan strävar efter jordiska ting. Hon är regelbundet på sin plats i kyrkan eller kapellet; men medan hon sitter där tänker hon på sina affärer, sitt hus och sina saker. Njuter hon av att tillbe Gud? Nej, inte hon. Hon lyssnar till predikan, men tar hon i ödmjukhet emot livets ord som är mäktigt att frälsa hennes själ? Nej. Hon kritiserar som om det vore ett politiskt tal. Hon ger sina pengar till Guds sak, hon liksom andra. Naturligtvis medan hon känner att hon måste lätta sitt samvete och uppehålla ett gott anseende, men bekymrar sig hon verkligen om Guds ära? Inte alls. Om hon gjorde det, så skulle hon ge mer pengar. Hennes hjärtas böner skulle stiga upp om Guds rikes framgång. Gråter hon och suckar över tidens ondska? Finner du henne i ensamhet utgjuta sin själ inför Gud därför att det i hennes familj finns någon som inte är omvänd till Gud? Har du någonsin sett henne i hög och helig fröjd när syndare blivit omvända – en fröjd över att Kristi rike utbreds på jorden? Å nej, så högt kommer hon aldrig. Gudstjänsten är för henne endast en yttre sak, hon har aldrig kommit till själva roten och märgen av andliga ting och kommer heller aldrig dit. Det köttsliga sinnet, även om det är religiöst, är ändå i fiendskap mot Gud; det är inte försonat med Gud och kan inte heller bli det. Det andliga sinnet måste skapas i människan, hon måste bli en ny skapelse i Kristus Jesus, innan hon kan uppfatta, förstå och njuta av andliga ting.

Vi återkommer nu till det vi inledde med: ”Du måste födas på nytt.” Vi måste bli födda av Anden; vi måste ta emot ett överjordiskt liv genom att vi blir uppväckta ur vår död i synden. Vi kan inte producera Andens frukter, förrän vi har tagit emot Andens inre liv. Ismael förblir ändå Ismael, och Isak förblir Isak. Såsom människan är, så förblir hennes uppförande. Förståndsmänniskan kan använda sin syn, sitt förstånd och sin mänskliga makt till att göra sitt bästa såsom Ismael gjorde, men endast löftets barn höjer sig till trons liv och handlingssätt liksom Isak.

Någon säger: ”Detta är ett hårt tal.” Det kan ibland vara av stor välsignelse att få dessa skarpa linjer uppdragna. Därigenom kan vi komma in på rätt väg för hela evigheten. En person sa en dag till en av mina vänner: ”Jag gick en gång för att höra Spurgeon, och om ni hade frågan mig innan jag gick in i tabernaklet om min religion, skulle jag svarat att jag var lika religiös som någon människa som någonsin funnits i Newington och helt säkert lika god som andra som tillhör ett kyrkosamfund; men allt detta blev omkullkastat när jag denna dag fick höra evangelium. Jag kom därifrån med alla fjädrar avplockade från mig. Jag kände mig vara den eländigaste syndare som kunde finnas på jordens yta och sa till mig själv: jag ska aldrig gå och höra den människan mer, för han har helt och hållet förstört mig. Ja”, sade han, ”men det var det bästa som någonsin kunde hända mig. Jag blev ledd att se bort från mig själv och allt det jag kunde göra och istället anförtro mig åt Gud och hans allmäktiga nåd, och jag förstod att jag måste, genom min skapares hand, bli förmögen att skåda hans ansikte med fröjd.” Jag hoppas att min läsare själv lär känna denna sanning; det är en allvarlig sanning. Ja, såsom Herren Gud själv skapade Adam, så måste han själv omskapa oss, annars kan vi aldrig bli hans avbild och skåda hans härlighet. Löftet måste få inflytande över oss och vi måste leva av löftet, annars får vårt liv inte den rätta grunden eller leds till det rätta målet.

Read More

Två olika liv

Dec 01

Två olika liv

”Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej, Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande. Ty ett löftesord var detta: Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.” Rom. 9:6-9

Ismaels och Isaks ursprung var mycket olika och därför fanns en olikhet i deras sinnelag, vilken visade sig i deras liv och tydligast visar sig med avseende på deras ställning till löftet.

Livet står alltid i förhållande till födseln. Hos den människa som har gjort sig till vad hon är, finns endast det som naturen ger henne. Men hos den människa som är född på nytt av Guds Ande visar sig följande tecken: ”Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.” Hos den pånyttfödda människan finns det som den nya födelsen för med sig; hos den naturliga människan finns inte något sådant.

Hos Ismael framstod vissa naturliga drag av Abrahams förening med hans moders, slavinnans, karaktärsdrag. Han var furstlig till sitt yttre liksom sin fader, han ärvde patriarkens ädla hållning; men Isak hade sin faders tro och var i arvsföljd med avseende på hans heliga inre andliga liv. Såsom arvinge till löftet förblev Isak hos sin fader Abraham, medan Ismael bosatte sig i öknen. Isak tog sig en hustru hos sina gamla fränder i Mesopotamien, men Ismaels moder försåg honom med en hustru från Egypten, vilket var ganska naturligt då hon själv var från Egypten. Lika söker lika. Isak höll sina stilla betraktelser på ängen i aftonstunden, men Ismael däremot, umgicks med alla nykomlingar, för han tyckte om jordiska ting. Stilla betraktelser passar inte för den vilde mannen som är motståndare till andra människor. Isak överlämnade sig själv såsom ett offer åt Gud; men vi hör ingenting sådant om Ismael; han blev en som slog sönder och dödade, istället för ett lamm som överlämnade sig åt Gud. Du märker om du är gudfruktigt uppfostrad och blir en ”läsare”, som man kallar det, och likväl hjärtat inte är fött på nytt eller besökt av Guds helige Ande, för då lever du inte ett Guds barns fördolda liv. Du kan visa många av en kristens yttre tecken; du kan tycka om att sjunga, be och upprepa bibelspråk och även tala om små inbillade erfarenheter, men du måste vara född på nytt för att i ande och sanning få uppleva den heliga gemenskap, den fördolda gemenskapen med den levande Guden och överlämna dig åt honom som din passande gudstjänst. Löftets barn stannar hos Guds folk och räknar det som en stor förmån att få höra till deras antal. Löftets barn känner att de är i det allra bästa sällskap, även om de varken ser någon eller kan ses av någon, så länge den store osynlige Guden närmar sig och har en helige gemenskap med dem. Löftets barn, och endast de, är i stånd att stiga upp till toppen av berget Moria, låta sig bindas på altaret och överlämna sig åt Gud. Jag menar härmed att endast den som är född av Anden lämnar sig helt åt Gud så att han älskar Herren mer än sig själv och sitt eget liv. Ditt sinnelag och ditt uppförande blir i enlighet med din födsel, och därför ber jag att du skulle börja rätt så att du, som bekänner dig vara ett himmelens barn, även skulle bevisa att du är en verklig arvinge.

Ismaels, som blev född efter köttet, tjänstekvinnans son, måste alltid bära slavmärket. En slavs son är inte född fri. Ismael är inte, och kan inte vara, vad Isak är – barn av den fria kvinnan. Märk väl: Jag säger inte att Ismael någonsin ville vara lik Isak. Jag säger inte att han trodde sig förlora någonting på att vara olik Isak, men han gjorde verkligen det. Den människa som arbetar för sin frälsning genom sina gärningar, känslor och självförsakelse, kan i sitt högmod vara okunnig om sitt slaviska träldomstillstånd; hon kan även skryta över att hon är född fri och att hon aldrig varit i någon träldom hos någon och ändå tillbringar hon hela sitt liv i slaveri. Hon vet aldrig vad frihet betyder eller vad som menas med förnöjsamhet eller fröjd i Gud. Hon undrar hur människor kan tala om ”trons fulla förvissning”. Hon menar att de är övermodiga. Hon har knappt tid att andas mellan piskrappen. Hon har gjort så mycket, men hon måste alltid göra någonting mer; hon har lidit så mycket, men hon måste alltid lida ännu mera. Hon har aldrig kommit till ”den vila som ännu återstår för Guds folk”; för hon är född av tjänstekvinnan och hennes ande är alltid bunden i slaveri. Den som däremot är född av den fria kvinnan och förstår att frälsningen är av Guds nåd från början till slut och att Gud inte tar tillbaka sin en gång skänkta nåd, ”Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra” – en sådan människa som tar emot Kristi fullbordade verk, vet att hon är lovvärd i den älskade, vilar i Herren och fröjdar sig högt. Hennes liv och hennes ande är fyllda med fröjd och frid, för hon föddes fri och hon är fri, ja, hon är i sanning fri.

Read More