Låt din vilja ske

Jul 21

Låt din vilja ske

Idag fortsätter vi med Herrens bön och ni kanske kommer ihåg att vi poängterat hur viktigt det är att vi tänker på våra liv i samband med att vi ber till Gud. Om vi inte är villiga att forma våra liv enligt bönerna vi ber faller allting. En bön kan liknas vid en önskan vi har. Om vi önskar att Guds rike ska komma, då måste vi också arbeta för att riket ska komma.

Den här bönen är alltså personlig. Den måste träffa vårt hjärta först och då måste vi till någon grad förstå djupet och meningen i det som innefattas i dessa korta strofer. I vår genomgång av de första sakerna som Jesus säger har i alla fall jag blivit förvånad över hur mycket som ryms bakom varje ord.

Idag ska vi se vad Jesus menar med att Guds vilja ska ske på jorden som den sker i himlen. Gud har alltså en vilja och den viljan ska reflekteras i våra liv. Vi ska göra Guds vilja. Vi ska handla såsom han vill. Och det kan leda till en jobbig situation, för vår egen vilja är nämligen en av våra käraste saker. Vi tycker om det vi vill. Och det är inte alltid så att vår vilja överensstämmer med vad Gud vill.

Vi människor kan göra en av tre saker. Vi kan leva för oss själva. Vi kan leva för någon annan. Eller vi kan leva för Gud. Vems vilja är viktigast för oss? Det är den stora frågan som uppkommer när vi ber ”Låt din vilja ske”. Och vår förebild i detta är förstås Jesus Kristus som ständigt önskade den tredje saken, att leva för Gud, till och med när han stod inför döden på korset: ”Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din.” Jesu högsta önskan var inte att behaga sig själv eller andra, utan sin himmelska Far.

Men vad menar vi med Guds vilja? Det är en viktig fråga. Vi behöver förstå att Gud har en tvåfaldig vilja. Med det menas inte att det finns två viljor hos Gud men att vissa saker är dolda för oss. Denna tvåfaldiga vilja är:

  1. Guds hemliga vilja, vilket är hans viljas rådslut. Ett exempel på detta är Ef. 1:11, ” I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut”. Denna vilja är inlåst i Guds bröst och ingen skapad varelse har nyckeln att låsa upp det. Mao är detta Guds försyn där han styr skapelsen enligt vad han i förväg har bestämt.
  2. Guds uppenbarade vilja. Denna vilja finns nedtecknad i bibeln. Här förklaras Guds vilja för vår frälsning. Lite senare, i kapitel fyra i Efesierbrevet, skriver Paulus, ”Därför uppmanar jag er, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått.”

Eftersom Gud har denna tvåfaldiga vilja behöver i också förhålla oss olika i vår bön till vad Gud vill. Vi ber för två saker: 1. Passiv lydnad så att vi kan underordna oss hans hemliga vilja med tålamod i allt han låter ske i våra liv. 2. Aktiv lydnad så att vi kan lyda hans bud som är uppenbarade för oss. Dessa två saker vill jag förklara mer i den här predikan.

  1. Be för passiv lydnad som underordnar sig Guds hemliga rådslut.

En passiv lydnad kanske låter konstigt, men vad vi menar är att vi accepterar att vad som sker i världen inte sker av en slump, eller för att den onde har fått makten över Gud, utan för att det på något sätt är en del av Guds eviga plan.

Detta förklaras i 5 Mos. 29:29, ”Det fördolda hör Herren, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag.” Vi kan alltså inte aktivt lyda Guds hemliga vilja eftersom vi inte känner till den.

Det första steget är att vi behöver be om nåd att förneka vår vilja och önska att Guds vilja skulle ske. Det betyder att vi underordnar oss och tar emot vad Gud ger både när det leder till framgång och motgång.

Lätta omständigheter som leder till framgång är inte så svåra för oss. Vi tar gärna emot vad som gör oss lyckliga. Desto svårare är det när vi behöver lida vad som är ofördelaktigt. Ett exempel på en gudfruktig inställning och attityd finner vi hos prästen Eli när Samuel var ett barn. Ni kanske minns att Herren kallar på Samuel tre gånger. Till slut svarar Samuel och Gud förklarar att han ska döma Eli och hans hus eftersom de inte gjort upp med synden. Samuel är förstås nervös när han ska berätta för Eli vad Gud sagt. Men Eli tar emot detta på ett föredömligt sätt och säger, ”Han är HERREN. Han må göra det som är gott i hans ögon”.

Tänk om vi kunde leva med den inställningen! Vi känner till så lite om vad som ska ske imorgon. Det kan vi sällan påverka. Men vi kan sträva efter att underordna oss Guds allsmäktiga vilja.

  1. Be för aktiv lydnad mot Guds uppenbarade vilja

Det betyder att vi måste be att kunna lyda alla Guds bud, tro på Jesus och leva heliga liv. Summan av vår tro är att uppfylla Guds tio bud eller kärleksbudet att älska Gud och vår nästa som oss själva. Vad innebär det då?

Först måste vi lära känna Guds vilja innan vi kan lyda den. Det betyder inte att kunskap är målet. Om vi har kunskap och inte handlar har vi ändå inte uppfyllt Guds vilja.

Nej vi behöver göra Guds vilja. Och vi behöver göra den andligen, dvs. från vårt hjärta på ett sätt som behagar honom. Fariseerna gjorde Guds vilja till det yttre, men detta räknades inte för Jesus. Oomvända människor kan göra lika många handlingar som jag till det yttre: En sådan människa kan be, lyssna och göra gärningar som jag, men denna lydnad är inte behaglig inför Gud eftersom den inte flödar från en rot inombords av Guds ljuvliga nåd.

Att be för Guds vilja här på jorden innebär också att vi måste föredra Guds vilja före alla andras viljor. Detta är ett botemedel mot en vanlig missförståelse av bönen som vi alla frestas till ibland. Vi tänker på bönen som ett instrument Gud har skänkt oss så att vi ska kunna uttrycka vår vilja till Gud så att han ska göra som vi vill. Så vi tänker att bönen är ett sätt för oss att böja Guds vilja till att likna vår så att vi får det vi vill. Vi vill att vår ambition, vår plan, det vi prioriterar ska så influera Gud att han följer oss. Det är helt bakvänt. Vi ska vara glada att Gud säger nej till oss ibland. Istället ska vi önska att Guds plan blir sann över allting annat.

Men kan vi göra Guds vilja? Är inte vi, även fast Gud har räddat oss, oförmögna pga. vår synd att göra Guds vilja? Svaret på den frågan är ja och nej. Om vi menar att vi kan lyda Gud av oss själva eller i juridisk mening så är svaret nej. Alla våra gärningar är på något sätt befläckade. Men i en annan mening kan vi lyda Gud på ett sätt som helt och hållet behagar honom. Detta kallats för evangelisk lydnad.

Om en far ber sin son att flytta en sten och sonen gör sitt bästa, glad i hågen, men inte lyckas, så godtar pappan försöket som om sonen lyckats. Är inte det sant? Gud är inte sämre än jordiska fäder.

Vi förväntar oss lydnad efter förmåga. Det gör Gud också. Det första steget att lyda Gud evangeliskt är att beklaga och be om förlåtelse att vi inte lyder Gud mer. Lydnad av hjärtan och med siktet inställt på Guds ära. Vi måste göra det villigt, utan tvång eller klagan.

En väldigt viktig sak för dig är alltså att du ber Gud om nåd at vilja göra vad han föreskriver. Av naturen finns inte den viljan, men Gud som är allsmäktig kan till och med forma din vilja att önska det som behagar honom. Gör du Guds vilja? Låter du den ske? Vi kan alla lära oss Guds vilja. Vi kanske kan förklara den för andra. Vi kanske till och med är helt uppfyllda av den och tror på den. Men frågan är, gör vi den? Lever vi så på en praktisk nivå i vårt dagliga liv?

Så, mina vänner, ber vi den här bönen av hjärtat? ”Låt din vilja ske på jorden såsom i himlen”. Är detta vår önskan för oss själva, vår kyrka och för de som ännu inte tror?

Read More

Låt ditt rike komma

Jul 17

Låt ditt rike komma

Ibland ber vi Herrens bön oreflekterat och av bara farten. Vi tänker inte på den rika innebörden i stroferna. Men om vi tar chansen att stanna upp vid orden så tror jag att vi blir, eller vi borde i alla fall bli, förvånade över hur mycket som ryms i Jesu ord. Idag har vi ett praktexempel på detta. Thomas Watson som levde under 1600-talet skrev en lång bok om Herrens bön som fortfarande läses av många. Och kapitlet om ”låt ditt rike komma” är mycket längre än de andra. Och först tänker man, varför det? Varför skriver han så mycket om just denna sak? Men när man börjar läsa hans förklaring av vad riket är så inser man att detta är ett jätteämne!

Att Gud har ett rike har att göra med alla hans syften med oss människor. Det handlar om alla Guds planer i relation till alla människor. Lyssna på vad Westminsters stora katekes säger om detta: När vi ber denna bön erkänner vi att vi av naturen står under syndens och Satans välde, men vi önskar att dessa välden ska tillintetgöras. Detta innebär att evangeliet måste spridas över hela jorden, att judarna ska kallas, hedningarnas fullhet införas. För att detta ska ske måste kyrkan förses med evangeliska ämbetsbärare och ordningar, samt renas från fördärv. Och om riket ska komma måste vi också be att Kristi ordningar ska utdelas rent och göras verksamma till omvändelse av dem som ännu är i sina synder, och bekräfta, trösta och uppbygga dem som redan är omvända; bönen går också ut på att Kristus ska regera våra hjärtan här och påskynda tiden för hans andra ankomst.

Wow. Det är mycket eller hur? Här finns allt innefattat. Konsekvenserna av att be, ”Låt ditt rike komma” är att Guds kyrka på jorden måste utföra sitt gudagivna uppdrag. Kristus har fått all makt som kung över sitt rike och därför ska vi gå ut och göra alla folk till lärjungar, döpa dem och undervisa dem.

Men det handlar också om oss personligen. När vi ber denna bön måste vi först ödmjuka oss själva eftersom det är så osannolikt att vi som är skapade och syndfulla varelser skulle kunna få leva i Guds rike. Jesus sa att vi måste födas på nytt för att få se Guds rike. Och när vi har ödmjukat oss måste vi söka Gud och be att han regerar i våra hjärtan; att han bekräftar vår frälsning, tröstar oss i vår sorg och bygger upp oss. Vi ber att riket skulle komma till en allt större del i våra hjärtan så att vi kan vara ett redskap för Gud i världen.

Jag vill att vi funderar på två saker idag: 1. Vad är Guds rike? 2. Vad menar vi när vi ber att riket ska komma?

  1. Vad är Guds rike?

Först av allt behöver vi fundera på vad Guds rike är. Vad skulle ni svara på den frågan? Först kan vi ge ett mer teoretiskt svar och sedan titta vad Jesus säger om ämnet.

En teolog, Herman Witsius som också levde på 1600-talet, fast i Nederländerna, sammanfattar läran om riket så här: Gud är den store kungen över alla människor. Att Gud är kung innebär att han har en regering, ett styre. Att leva i Guds rike innebär att ha Gud till kung och leva under hans auktoritet. Men Guds rike kan hänvisa till olika saker eller det finns flera aspekter av att Gud är kung. Och det kan vara hjälpsamt att kategorisera ämnet så här: Gud har ett allmänt och ett särskilt rike. Det allmänna riket relaterar till Guds makt och majestät över allting. Detta rike har att göra med solen och alla stjärnorna, med havet och dess vågor, med vinden och stormen, med årstider och dagar och nätter, med världens länder och folk. Detta är det allmänna, universella riket.

Men det finns också ett särskilt rike som endast innefattar de som Gud av nåd har utvalt och som man måste vara pånyttfödd för att ingå i. Och detta rike kan i sin tur delas upp i nådens rike i denna värld och härlighetens rike i den kommande världen. Vi kristna lever nu i nådens rike under det nya testamentet. Tidigare, innan Kristus, förvaltade Gud nådens rike i det gamla testamentet. Men en dag kommer härlighetens rike, dvs. himlen, då Jesus för alltid ska övervinna det uppror och motstånd som nu visar sig i den här världen och från satan och hans armé.

Jesus predikade ofta om riket. Låt mig läsa några verser för er. I Matteus 4 läser vi en sammanfattning av Jesu tjänst: ”Jesus vandrade omkring i hela Galileen, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket.” Och vad var centralt i Jesu budskap? ”Från den tiden började Jesus predika och säga: ’Omvänd er! Himmelriket är nära.’” Och i Lukas 4 säger Jesus, ”Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag är utsänd.”

Det rike som Jesus förkunnar handlar om evangeliet. Det är alltså de goda nyheterna om en rättfärdighet från Gud som vi av nåd tar emot genom tron på Jesus. Jesus predikade inte om det allmänna riket utan det särskilda, nådens rike. När Jesus kommer så förväntades det att Gud skulle upprätta ett rike. Gud har alltid haft en plan och ett syfte som går ut på att han ska samla ett folk till sig själv. Och dessa människor ska han i kärlek råda över. Han upprättar ett nådens förbund med dem.

Den här gudomliga planen blir allt mer tydlig när vi läser det nya testamentet. Och vi förstår att Guds plan går ut på att krossa fiendens motstånd. I dagsläget har den onde ett slags rike där han råder, även om också detta är under Guds auktoritet. Gud Fadern vann sin seger i Gud Sonen som vi ser i t ex Kol. 2: ”Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset.” Jesus triumferade inte endast över döden på korset, utan också över satan.

Nådens rike är alltså inte ett landområde, utan en andlig verklighet. Guds rike är invärtes. Det är inte ett jordiskt eller politiskt rike, utan Guds nådefulla och frälsande regering på grund av Jesu verk på korset och tillämpat av den helige Ande i våra hjärtan.

När vi då ber att riket ska komma, kan vi tacka Gud för hans fantastiska plan att samla ett folk till sig själv. Vi kan tacka att Gud alltid har haft och alltid kommer att han en kyrka som bekänner hans heliga namn. Eftersom riket finns nu kan den första vädjan i Herrens bön gå i uppfyllelse: Låt ditt namn bli helgat.

  1. Vad betyder det att riket kommer?

Vi ber här att riket ska komma, vilket betyder att riket inte ännu kommit. Men samtidigt har riket redan kommit, vi är ju ett bevis på detta eftersom vi av fri vilja och med glädje samlas för att upphöja Guds namn. Att du är här denna dag är ett bevis på att Guds ord och löften är sanna. Du skulle inte kunna eller vilja tillbe Gud om inte hans rike är upprättat i din själ.

Men samtidigt återstår någonting, för riket ska komma mer och mer. Det handlar alltså om en gradvis utveckling och därför måste vi be, ”Låt ditt rike komma”. Vad betyder det? Ja, man kan sammanfatta det med tre saker. 1. Vi ber att nådens rike ska komma mer och mer i oss själva och i kyrkan. 2. Vi ber att nådens rike ska komma till allt fler människor. 3. Vi ber att härlighetens rike ska påskyndas.

Jag hinner endast gå igenom den första saken: nådens rike måste komma i oss. Det är alltså väldigt personligt. Tillhör jag Guds rike? Har riket kommit till och i mig? Är jag förvissad om detta?

Mina vänner, riket är redan här. Jesus kastade ut demoner och gjorde under till bevis på att riket har kommit och var och en måste först söka Guds rike och hans rättfärdighet. Det finns ingenting viktigare och högre och mer fantastiskt i livet än att få ingå i Guds rike. Men då måste vi ödmjuka oss och söka Gud. I oss själva är vi oförmögna. Vi har inte en chans om vi inte föds på nytt. Men vårt hopp står till den allsmäktige Guden som gärna gör det omöjliga åt oss, dvs. skänker oss nytt liv i Jesus.

Visst, en helt avgörande förändring har skett i och med vår pånyttfödelse och vår förening med Kristus, men Gud är inte färdigt med oss eller andra kristna och även om Jesus har bundit Satan så fortsätter han att strida mot Guds kyrka.

Vi behöver därför fortsätta att be att riket ska komma, mer och mer inom oss, men också bland andra kristna och vidare till människor där det inte finns idag. Detta kommer inte att ske utan bön!

Så riket är inte komplett idag, vare sig i oss eller i världen. Det finns områden i våra liv som vi inte har ställt under Jesu auktoritet, eller hur? Men målet är att Jesus ska råda över allt. Må det ske så i mitt liv och i andras liv. Så be, för det första, för dig själv och Guds kyrka, be, för det andra, för världens omvändelse. Och be, för de tredje, att Jesus snart ska komma med härlighetens rike.

Förutom att helga Guds namn finns det ingenting bättre än att ha en önskan att Guds rike ska komma. Hela vår lycka beror på detta.

De människor som helhjärtat lever för Gud och hans rike lever det bästa och lyckligaste livet. Är du övertygad om det? Den som spenderar sig själv, sina förmågor, sina gåvor, sin energi, sin passion för Gud uppfyller det högsta syfte en människa kan ha. Vilket lyckligt liv det är! Det är inte bortkastad tid. Vi slösar inte bort vår dag om vi lever för Gud.

Och en sådan människa har säkerligen en plats i härlighetens rike, där Jesus är Kung, där det inte finns någon synd, där vi blir saliggjorda och är alltigenom upptagna av Guds heliga namn.

Read More

Låt ditt namn bli helgat

Jul 11

Låt ditt namn bli helgat

Vi ska vara tacksamma, vänner, att Gud i sin godhet har skänkt oss en särskild regel för att undervisa oss om bönen. Och idag kommer vi till den första vädjan, den första förbönen. Det finns sex strofer i Herrens bön och dessa utgör själva kroppen av bönen. Den första vädjan är ”Låt ditt namn bli helgat.”

Ni kanske minns att Jesus inte endast gav oss denna bön så att vi skulle kunna följa dess mönster i våra böner, utan också för att lära oss hur vi ska leva våra liv. Varför? Jo, för såsom vi lever våra liv kommer vi också att be. Om vi inte lever ett liv som helgar Guds namn kommer vi inte att be om det. Om vi inte lever våra liv medvetna om att alla jordiska gåvor kommer från Guds hand så kommer vi inte att be ”Ge oss i dag vårt dagliga bröd”.

Vårt liv är alltså kopplat till vår bön och man kan inte skilja dem åt. Vår djupaste ambition och prioritet i livet påverkar hur vi ber. Herrens bön är först ett mönster för livet och endast efter det kan det vara ett mönster för bönen.

Bibeln säger på många ställen att Gud har skapat oss för att helga hans namn. Det är själva kärnan i alla människors liv. Om Skriftens Gud finns så kan det inte finnas något högre syfte för våra liv än att förhärliga Gud. Att helga Guds namn betyder just att lyfta fram hans namn i vårt eget liv och inför andra.

Det kan inte finnas något högre mål för oss. Eller hur? Vad skulle det kunna vara? Ska vi arbeta för att främja vårt eget namn och rykte? Ska vi göra en avgud av någon annan människa genom att gynna deras namn över alla andra namn? Eller ska vi tillskriva någon sak, något ting, i den här världen den högsta äran?

Nej, självklart måste vår djupaste längtan och vår största energi riktas mot den evige Fadern, Sonen och helige Anden. Detta var Jesu djupaste önskan. Visst måste det också vara vår djupaste önskan?

Lyssna till Skriftens vittnesbörd: ”Lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris” (Neh. 9:5). I Psalm 96 ser vi många exempel på att detta var de troendes högsta önskan: ”Sjung till HERREN, lova hans namn, ropa ut hans frälsning dag efter dag! Förkunna hans ära bland hednafolken… Ge åt HERREN hans namns ära”.

”Inte oss, HERRE, inte oss utan ditt namn ska du ge ära” (Ps. 115:1). Ja, Psaltaren är full av liknande uttryck. Detta är det bästa i livet. Att leva för Guds skull genom att helga hans namn är någonting vi Guds barn måste anse vara ljuvligt.

Är det inte så att just detta är vad som åtskiljer oss från alla andra människor? Ibland kanske vi tänker att ett osjälviskt liv eller ett liv fullt av kärlek är det främsta, men det ser vi ibland hos icke kristna också. De kan göra osjälviska handlingar. De kan visa upp kärlek mot andra människor, men vem, förutom de troende, lever först och främst för Guds skull? Vem förutom vi anser att hans namn är viktigare än alla andra namn? Nej, detta gör oss unika. Vår Herre har gjort oss som var andligt döda levande genom sin ende Sons blod: ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig”. Vi berömmer oss inte av oss själva. Nej, vi berömmer Gud. Hans namn är det viktigaste för oss.

På ädelmetaller brukar det finnas kontrollmärken. Det är en stämpel som juridiskt garanterar att t ex ett guldföremål uppfyller den påstådda finhalten, dvs. halten av guld. Den kristnes kontrollmärke är att hans första prioritet i tanke och handling är Guds namn. Så det är ett verk av Guds nåd att en människa kan be, ”Låt ditt namn bli helgat”.

Lilla katekesen säger att i den här bönen ber vi ”att Gud ville göra oss och andra förmögna att förhärliga honom i allt varigenom han gör sig känd; och att han ville styra allting till sin egen ära.”

  1. Vad är det att helga Guds namn?

Först behöver vi fundera på vad Guds namn är för någonting. Ja, i biblisk mening är det en omskrivning för Gud själv. Så man kan säga, ”Jag tror på Guds namn” och då menar man att man förtröstar på Gud själv. Det är alltså hans natur, hans väsen, hans karaktär som vi förlitar oss till. Så psalmisten säger ”Ge åt HERREN hans namns ära”, dvs. ge åt Gud den ära som rätteligen tillhör honom. Guds namn representerar Gud själv. Det är vad Jesus menar här.

Men varför står det att vi ska önska att Guds namns ska bli helgat? Helgelse är ju i människan den process där Gud genom den helige Ande omvandlar vår karaktär så att vi försakar synden och strävar efter rättfärdigheten. Men Jesus kan ju omöjligt mena att vi ska önska att Gud ska bli mer helig. Han är ju redan trefalt helig. Det kan omöjligt finnas något utrymme för förbättring hos den helige Guden. Nej, meningen är att Guds namn ska anses vara och behandlas heligt av skapade varelser. Vi ska betrakta Gud som helig. Vi ska anse honom vara härlig och upphöjd och värd all ära.

Mina vänner, synden har förvridit oss på så sätt att vi ofta är upptagna med vårt eget namn, vårt eget rykte, vår egen ambition, våra prioriteringar, vårt anseende. Och vad nåden gör är att omdirigera en människa från detta självtjänande tillstånd till att bli inriktat på Gud istället. Guds suveräna, fria, nåd tillåter oss att släppa vårt krampaktiga grepp om vårt namn så att vi istället kan, med glädje, lyfta upp Guds namn för oss själva och andra.

Det kanske låter som en futtig sak. Innebär inte frälsningen något mer synligt; någonting vi kan visa upp för andra? Tänk om vi på en gång skulle bli friska eller starkare eller större eller få någon speciell färdighet? I vårt samhälle verkar ju det högsta vara fantasin om att evolutionen eller någon avgörande händelse ska skänka oss superkrafter.

Men Gud gör någonting större när han styr om vår passion för oss själva till en passion för sitt eget namn. Detta stora verk är sannerligen makalöst och det är någonting som inte tar slut när detta liv är över. Vår önskan om att Guds heliga namn ska upphöjas kommer att kvarstå i himlen till skillnad från de andra förbönerna. I himlen behöver vi inte be om förlåtelse eller om beskydd från den onde. Så detta är rent ut sagt himmelskt språk. Det ljuder nu i himlen och kommer att fortsätta sjungas i all evighet.

När Nehemja, med Guds kraft, lyckas reformera folket genom att ge dem Guds ord, då är deras bön, ”Lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris”! Och när änglarna firar Jesu födsel sjunger de, ”Ära åt Gud i höjden”. Det är himmelska ord.

  1. Hur ska vi helga Guds namn?

Låt mig nämna några saker. Det finns så många sätt som vi kan helga Guds namn på. Hans rykte är kopplat till hur vi lever våra liv och det blir på olika sätt synligt för oss själva, för Guds kyrka och för världen.

  1. Det främsta vi gör för Guds namn är att vi helgar hans dag och firar helig gudstjänst inför honom. När vi upphöjer, när vi förstorar, hans namn i tillbedjan och lovsång då ger vi uttryck för det stora nådeverk Gud gjort hos oss. Det är ingen liten sak. Vi ska komma ihåg sabbatsdagen så att vi helgar den. När vi tillber Gud tillsammans med de heliga då uppfyller vi på det högsta sättet Guds syfte med våra liv. Glöm inte sabbatsdagen. Gör det mesta av den. Helga den i era hjärtan, i era handlingar, i era liv. Pröva er själva varför ni ibland känner motvilja till gudstjänsten. Ta alla tillfällen i akt, både morgon och kväll. Prioritera Gud denna dag och inte vad ni önskar.
  2. Att helga Guds namn innebär också att vi önskar att Gud får ett gott och inte ett dåligt rykte i världen. Det betyder först att vi själva vill hedra och ära och upplyfta och befrämja hans namn och rykte. En intressant illustration av motsatsen till detta finns i Rom. 2. Där klandrar aposteln judarna för deras otro och ogärningar. Han säger, ”Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen. Det står ju skrivet: För er skull hånas Guds namn bland hedningarna.” Hörde ni det? För er skull hånas Guds namn. Vardå? Bland hedningarna. På grund av judarnas olydnad vanärar de själva Gud, men resultatet är också att andra vanärar eller hånar Guds namn. Vårt livs exempel påverkar andra. Andra kan ana och se vilka prioriteringar och vilka värderingar vi har och det berättar någonting om oss. Antingen motsäger vi får bekännelse i vårt liv eller så understödjer vi den. Vi måste komma ihåg att vi bär Guds namn vad vi än gör och var vi än är.
  3. Men den främsta saken vi måste förstå är att när vi ber denna bön om Guds namn så hamnar vårt eget hjärta under luppen. Guds penetrerande blick ser alltid hur det står till med oss, men tänker vi på det? Vad är din högsta ambition med livet? Vad vill du bli ihågkommen för när ditt liv är slut? Har du en helig eld brinnande i ditt hjärta för Guds namn? Kan du säga med psalmisten, ”Inte oss, HERRE, inte oss utan ditt namn ska du ge ära”.

Låt ditt namn bli helgat. Min Fader som är i himlen, låt ditt namn upphöjas, låt ditt goda rykte fånga våra och alla människors hjärtan.

Read More

Vår Fader, du som är i himlen

Jun 02

Vår Fader, du som är i himlen

Vi kommer idag till den första strofen i Herrens bön, ”Vår Fader, du som är i himlen” eller i Folkbibelns nya översättning: ”Vår Far i himlen”. Förra veckan talade jag generellt om bön som våra önskningar inför Gud. Och Jesus skänker oss i den här bönen en modell för vad vi ska önska oss för och av Gud. Det är en bön enligt Guds vilja. Den är fantastisk på så många sätt och om vi förstår innebörden bakom dessa korta meningar lär vi oss mycket om vem Gud är och vad hans plan är för oss.

Herrens bön är också mer än ett mönster, det är en guide för det kristna livet. Innehållet i bönen har ett sådant teologiskt djup att det påverkar hela vårt liv. Det allra viktigaste för en lärjunge finns nerskrivet här. Och dessa två saker, vår bön och vårt kristna liv, får vi aldrig skilja åt. De är alltid sammanfogade. Jag kommer alltid att be i enlighet med den person jag är. När jag ber kommer jag med alla mina värderingar och prioriteringar, vilket påverkar min bön. Det som jag lever för är också det som jag ber för. Ser ni vilka prioriteringar som Jesus tycker är viktiga? Visst är det sorgligt sällan som vi prioriterar dessa: Guds namn, Guds rike och plan, Guds vilja och behag. En person som ska kunna be denna bön måste vara upptagen med Gud före allt annat.

En sak som jag har påmints om är hur evangelisk Vår Fader är. Den börjar med Guds goda nyheter till syndfulla människor. Och det är vad vi ska koncentrera oss på idag, för man kan inte läsa mer än två ord av bönen innan man slås av Guds härliga nåd. Det går inte att be ”Vår Fader” om man inte är Guds son eller dotter. Så låt mig kort lägga ut meningen bakom de här orden och dra några slutsatser för oss idag. Det första Jesus säger är det allra viktigaste och vi måste vara medvetna om vad han menar när han säger, Vår Fader. Det betyder att vi kan åtnjuta en fader-son relation med honom. Vilket oerhörd nåd! Men vad betyder det? Eller vem får säga så till Gud? Vem får närma sig honom och förutsätta denna intima relation med honom? Här är ett par saker att notera i texten:

1. Gud är Fader, inte universellt till alla, utan specifikt till vissa.

Det här är så viktigt eftersom för oss till kärnan av vad Jesus menar. Bibeln påstår aldrig, vare sig i GT eller NT, att Gud är allas Fader och att alla människor är bröder och systrar. I GT är det tydligt att Gud har en familj som är skild från världens alla andra folk och att denna familj är Abrahams säd. I 2 Mos. 4:22 står det, ”Så säger HERREN: Israel är min förstfödde son.”

Och i NT finns samma tanke. Endast genom tron på Jesus, som tar våra synder på sig, kan vi bli Abrahams barn och få Gud till vår Fader. Gal. 3:26, ”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.”

Att vara Guds son är alltså ett unikt privilegium som vi tar emot genom tron på Jesus. Det är enormt viktigt. Om vi missförstår detta missförstår vi hela den kristna tron. Gud är inte en Fader till alla människor. Gud, i sin härliga och suveräna nåd, adopterar vissa och de tillhör hans familj. Han skänker dem en ny ställning. Han tar det första steget. Gud vänder sin allsmäktiga nåd mot oss, ger oss en tro på Jesus och därmed alla förmåner som hör till vår nya ställning som Guds barn.

Tänk om en kung skulle besöka ett barnhem och där bestämma sig för att adoptera ett av barnen. Den ligga gossen skulle då bli ett av kungens barn vilket, bland annat, skulle innebära rätten att säga ”pappa” till kungen. Tidigare fanns inte den rätten. Jag kan inte gå till Sveriges kung och säga ”pappa”. Jag har inte den relationen med honom. Men det skulle detta lilla adopterade barn kunna göra.

Det är vad bibeln lär oss om vårt barnaskap som kristna. Gud, den ärorike kungen över allt och alla, kom ner till jorden i sin Son Jesus Kristus och valde åt sig själv en ny familj bland alla jordens syndfulla upprorsmakare. Och dessa barn tar han till sig och skänker helt och fullt en ställning som sina egna barn.

Visst är detta evangeliet? Gud önskade adoptera barn till sin familj, men inga lämpliga barn fanns på denna jord. Alla hade syndat och saknade härligheten från Gud. Endast genom att Kristus tog vår synd ifrån oss och lade den på sig själv och skänkte oss hans rättfärdiga kläder som ett skydd kunde vi få Gud till Fader.

Ser ni hur Gud har gjort detta i evangeliet? Nu kan varje kristen ropa Abba, Fader, till Gud. Så oavsett vår bakgrund och uppväxt har Gud gjort det omöjliga i Jesus Kristus. Vi får nu närma oss Gud som vår egen Fader och Jesus är vår broder. Men det är av nåd, ren och skär nåd, inte av någon annan anledning.

Så den första saken är att vi inte är Guds söner universellt, utan särskilt och specifikt genom adoption. Den andra saken är:

2. Den här relationen är inte naturlig, utan övernaturlig

Vi har inte Gud till Fader på grund av vår naturliga födsel, utan på grund av vår övernaturliga födsel. Detta kanske låter som samma sak som vi just talat om men det finns en skillnad. Ni kanske minns att Nikodemus, som var en så framstående lärare i Israel, inte hade en relation med Gud i himlen. Det viktigaste av allt fattades i hans liv, så Jesus förklarade att han måste födas på nytt. Utan pånyttfödelsen kunde han inte ha Gud till Fader.

När vi adopteras av Gud så kommer han till oss i vårt fallna och förlorade tillstånd och skänker oss en helt ny ställning inför honom som söner och döttrar. Och därmed har vi alla privilegier som tillhör denna ställning. Men i pånyttfödelsen gör Gud något annat. Det handlar inte om vilken ställning vi har utan om vem vi är. Pånyttfödelsen går på djupet i en människa. Vi föds på nytt, dvs. vi blir annorlunda. Vi är inte samma person längre för nu har vi en ny natur.

Och detta är också så viktigt för bönen. Jag har inte endast rätt att be till honom och kalla honom Fader, utan jag har också en ny vilja och ett nytt hjärta när jag ber. Nu är jag helt och hållet annorlunda eftersom jag har nya värderingar och prioriteringar. Varför har jag det? Jo, för jag är en ny människa. Från och med det ögonblicket har jag inte bara rätt att be ”ske din vilja” utan jag vill det också. Det är min högsta önskan. Det viktigaste i livet är nu inte jag själv och min vilja utan vad min himmelska Fader vill. Och det är inte för att Gud gjort mig sådan utan för att han gjort om mig till sådan.

Det här är det allra viktigaste i kristen tro. Men låt oss också kortfattat fundera över två saker till, nämligen orden ”Vår” och ”i himlen”.

3. Gud är vår Fader

Vad betyder det då, jo att vi nu är en del av en familj. Vi är inte solokristna, utan har bröder och systrar som vi ber tillsammans med. När vi kommer till Gud i bön så är det med kärlek till varandra. Vi tänker i kärlek på andra i våra böner. Vår nya familj är till och med viktigare än vår jordiska familj.

Kom ihåg att vi aldrig kan be ”vår” Fader om vi är okunniga om familjens behov eller om vi är upprörda på eller kritiskt inställda mot dem. Det är omöjligt att be om jag i min ande skiljer mig och tar avstånd från Guds familj.

4. Vår Fader är i himlen

Betydelsen av att Gud är i himlen är inte att han är i skyarna eller någon speciell plats. Ibland menar bibeln skyn ovan oss när det står himmel och ibland menas också hela universum, men i det här fallet står himmel för vem Gud är. Han är en himmelsk Gud, dvs. full av ära, makt och fullkomlighet. Så i den bemärkelsen är det en kontrast mellan Gud och jorden där ofullkomlighet råder. Gud står över allt detta i all sin härlighet.

Så när vi kommer till vår Fader i bön måste vi inse att han är obegränsat vacker i sin ära och fullkomligt allsmäktig och har utan mått vishet och kärlek och barmhärtighet. Det finns ingen motsvarighet till Gud i den här världen. Han är transcendent, dvs. står över och bortom allt skapat. Vår Fader är en himmelsk Gud.

Avslutning

Fantastiskt. Tänkt vad mycket som ryms i den här lilla frasen och tänk hur det är relaterat till evangeliet om Jesus Kristus som genomled den bittraste död för att vinna oss åt Fadern. Nu närmar vi oss Gud som kungens söner och döttrar med en vilja att behaga honom och förhärliga hans namn. Nu kommer vi inte med rädsla utan öppet och naket inför honom som ser allt och vet allt om oss. Vilket härlig frihet vi har närma oss Gud. Förvånande nog kan vi säga att vår Fader älskar oss lika mycket som Jesus.

Read More

Så ska ni be

Maj 31

Så ska ni be

Bönen är en av de högsta saker en människa kan ägna sig åt. Har ni tänkt på det? Bönen är mer värdefull och viktig än det mesta i livet. Varför? William Ames ger sju anledningar.

1. Bönen tillskriver Gud den hösta äran, för i bönen borde vi alltid erkänna att Gud är grunden till och källan för allt gott.

2. I bönen underordnar sig en människa Gud på ett speciellt sätt. I bönen söker vi allt av nåd och all förtjänst måste räknas bort. Dessutom intar vi en låg ställning inför Gud när vi ber.

3. Genom bönen tar vi emot alla andliga gåvor av Gud.

4. Genom bönen kan vi helga till oss själva alla jordiska ting Gud skänker oss.

5. Genom bönen kan vi fly till Gud så att vi finner skydd mot allt ont.

6. När vi övar oss i bönen kan på det bästa sätt ta emot Guds nåd och ha den ljuvligaste gemenskapen med honom.

7. Genom bönen tillägnar vi oss själva till Gud på ett direkt sätt vilket medför att vi hädanefter är mer benägna att leva för Gud. Bönen väcker tacksamhet hos oss för att Gud lovar att höra oss och bevilja våra önskningar.

Vad är bön då? Den lilla katekesen sammanfattar så här: Bön är att frambära våra önskningar till Gud. Och sedan förklaras vad vi ska önska och det är allt som är enligt Guds vilja. Och vi ber i Kristi namn, alltså med honom som vår medlare. Bönen innehåller också syndabekännelse och tacksamhet för att alla gåvor som flödar från Guds barmhärtighet.

Bönen är ett samtal med vår Gud. Jag har läst flera som jämför bönen med att andas. Vår jordiska tillvaro kräver att vi andas och detta har vi gemensamt med djuren. Men vår tillvaro inför Gud kräver att vi ber. Och vi kanske inte tänker på det, men vi ber mer än vi tror. Ibland ber vi till oss själva eller till och med människor och ting runtikring oss. Vi önskar saker om andra människor eller till och med av ett föremål. Och detta gäller inte bara kristna förstås. Alla människor ber. Vissa människor ber till andra gudar, men även om de inte gör de önskar de saker och hoppas få dem. Vem önskar de detta av? Vem har makt att ge dem vad de vill ha?

Ja, en kristen måste svara att det är endast Gud som har makt att ge oss någonting. Det gäller det mest grundläggande som t ex att vi får leva en till dag, eller att vi får mat, eller pengar eller vad som helst. Så beroende är vi av Gud.

Men hur ska vi be då? Om det finns så många felaktiga sätt att be, behöver vi vägledning. Och det är här som Herrens bön kommer in i bilden.

”De tio budorden är vårt livs regel, bekännelsen är summan av vår tro och Herrens bön är mönstret för vår bön”, säger Thomas Watson. En annan säger, ”Låt detta vara regeln och modellen för dina böner.” ”En sammanfattning och handbok av evangeliet”, sa Tertullian. Detta är i sanning bönernas bön.

Innan vi tittar på de första orden kan vi kort lägga märke till sammanhanget i bergspredikan. I det första stycket talar Jesus om faran att göra goda gärningar för att människor ska se oss. Det är så hycklarna agerar. De vill ha beröm för vad de gör. Vi skall istället göra saker i de fördolda, då ska vår Fader se oss och belöna oss. Så vi behöver vägledning för hur vi ska handla.

Och efter Herrens bön, i vers 16, säger Jesus att vi också behöver vägledning för hur vi ska fasta. Även där ska vi inte annonsera med vad vi gör. Vi ska inte lägga upp dystra bilder på vårt insjukna ansikte på social media. Nej, vi fastar inför Gud. Det är han som ska belöna oss och inte människor.

I vers 5, när Jesus börjar tala om bönen använder samma resonemang. Vi ska inte be som hycklarna för de älskar att synas. Vi ska inte vara som dem. Men han säger också någonting annat om bönen, vi ska inte rabbla långa böner som hedningarna. Intressant, eller hur? De ber också, men de tror att de har makt över sina gudar om de endast använder de rätta orden eller upprepar sig tillräckligt mycket. Och det är väl inte så annorlunda från folk som säger, ”jag håller tummarna för dig” eller ”ta i trä” när vi önskar någonting?

Jesus säger att vi inte ska vara som hedningarna. Vi ska inte tro oss ha makt över Gud. Nej, säger han, ”Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.” Det kan vi lära oss mycket av. Det spelar en avgörande roll att vi känner Gud när vi ber till honom. Vi måste förstå att han är allsmäktig och allvetande. Det är utgångspunkten.

Men om han vet allting, varför ska vi då be till honom? Ja, för han är en kärleksfull Fader som vill lära oss att vara barn inför honom. Han vill ha den gemenskapen med oss. Eller som Ames sa, vi tillskriver Gud ära, vi underordnar oss Gud, vi tar emot nåd, vi helgar allt vi har åt Gud, vi flyr till honom för beskydd, vi har gemenskap med honom och vi blir mer benägna att leva för Gud.

Det är inte lite det, eller hur? Visst finns det mycket att lära sig om bönen? Och det vet Jesus. Det är därför han säger, ”Så skall ni be”, som inledning till Herrens bön. Och i Lukas undervisar Jesus också lärjungarna om bön. Då är sammanhanget att Jesus ber och när han slutat be säger en av lärjungarna: ”Herre, lär oss att be”. Uppenbarligen kunde Jesus be på ett så fantastiskt sätt att de, som förmodligen uppfostrats med bön, ändå ville lära sig av Jesus.

Så vad menar Jesus med Herrens bön? Han säger, ”Så skall ni be”. Ja, han menar att han vill ge dem ett mönster för bön och inte en magisk formel. Meningen är inte att vi måste be just dessa ord, men att vi alltid ska utvärdera våra böner utifrån denna böneregel. Vi ska väga våra böner på den här vågen så att vi kan fråga oss själva: ber jag som Jesus? Tycker jag att just dessa saker är det viktigaste av allt? Jesus säger, be att Guds rike ska komma. Förstår jag vad det betyder och tycker jag att det är viktigt? Prioriterar jag rätt saker i mina böner?

Eller är mina böner som en lista med vad jag behöver handla på mataffären? Jesu bön börjar med Gud. Börjar jag med Gud och vad han vill?

Vi behöver hitta en balans i våra böner. Om vi endast ber för de sjuka eller för oss att få ett jobb, då fattas någonting. Självklart ska vi be för de sjuka och vårt dagliga bröd, men det finns också annat. Hur väl känner jag Gud så att jag kan tacka honom för vad han är?

Bönen är alltså kopplat till vår mognad. När vi helgas av Gud så får vi en större kunskap om honom och då kan vi tacka honom på ett djupare sätt. De tre första delarna kan man säga är vår tillbedjan av Gud. Vi önskar att hans syften, hans plan, ska slå in på denna jord. Hans namn ska helgas och äras. Guds rike ska bredas ut. Hans vilja ska ske i våra liv. Därefter kommer tre förböner. Vi ber om jordiskt gott och därefter om två andliga goda saker, nämligen förlåtelse och beskydd mot de onda.

Så låt oss värdera Herrens bön högt. Om vi följer Jesu mönster kan vi undvika felaktiga böner. När vi har en utstakad väg att vandra på är det svårare att gå fel. Om vi kommer till en myr i skogen där det finns plankor att gå på kommer vi förmodligen inte att gå vid sidan om.

Och om vi följer Jesu mönster kan vi vara säkra på att vi ber enligt Guds vilja. Då kan vi känna tillförsikt i vår bön.

Mina vänner, ingen bättre bön finns än denna. Den är kort och koncis. Mycket ryms i några få ord och därför kan vi lägga den på minnet. Den är också enkel att förstå. Både vuxna och barn kan följa detta mönster. Och den är komplett. Bönen innefattar huvudsakerna vi ska ha med i våra böner. Och det tror jag att vi kommer att se när vi packar upp allt som ryms i varje strof.

Read More

Påsk

Apr 16

Påsk

Döden är en av de få saker som med 100-procentig säkerhet kommer att inträffa för alla människor.  Så var det också för Jesus Kristus, påskens huvudperson. När Jesus dog var han bara drygt trettio år gammal. Han tog inte hela världen med storm. Han reste inte särskilt långt. Han gjorde inte någon vetenskaplig eller medicinsk upptäckt. Ingen minns honom för att han skrev sånger, böcker eller förhindrade ett stort krig. När han dog övergav till och med hans närmsta vänner honom. Trots detta diskuteras Jesus och kristen tro fortfarande livligt, som om det är en viktig fråga. Är det inte underligt?

Vi minns honom för att han dog. Men inte endast det, utan också för att han började leva igen. Och häri ligger kruxet med kristen tro. Vem kan leva igen efter att ha dött? Det är ingenting som vi vanligtvis tänker är möjligt. Är man död så är man död. Då är det slut. Och i fallet Jesus är det frågan om vi över huvud taget hade hört talas om honom om han inte uppstått från de döda.

Påsken handlar om att det till synes omöjliga har skett med Jesus. Det historiska underlaget, Nya Testamentet, redogör för elva tillfällen då Jesus sågs efter sin död. Det var vid olika tidpunkter, på olika platser och av olika personer. På ett ställe, 1 Korintierbrevet 15:6, står det att fem hundra personer såg honom samtidigt. Det är lika med var fjärde grundskoleelev i Tranås och fler än Bosch 450 anställda. Det var alltså en väl bevittnad händelse.

För kristna är påsken större än midsommar och julafton tillsammans. Nu firas nämligen att det där 100-procentigt säkra, nämligen vår död, har övervunnits av den kraft som uppväckte Jesus från de döda. Denna seger garanterar Jesus, som inte endast var människa utan också Gud själv, för alla som inte lever sitt liv utan honom, men istället anförtror sig till honom i liv och död.

Påsken handlar om sann frihet: frihet att trots döden vara förvissad om att få leva igen för all framtid.

Read More

Inför adventstiden

Nov 29

Inför adventstiden

”Gud har skickat bud om en öppen dörr till omvändelse i Johannes döparen. Men han var endast en förelöpare till den stora frälsningens dag som anlände i Jesus. I Jesus har dörren öppnats så att vi kan ta emot rättfärdighet och läkedom genom hans lidande. Det var han som brann i Guds vredes heta ugn för alla våra överträdelser. Han krossades av tyngden av alla våra synder så att vi kan bli hela. Han är den Son som Gud inte visade barmhärtighet, även fast han trofast tjänade Gud, så att vi som har varit otrogna kan tas upp som söner genom hans blod.”

– Ian Duguid

Read More