Jesaja 26 ”Den starka staden”

Jesaja 27 ”Ett globalt Israel”

1 Mosebok 15 Bibelstudium

1 Mosebok 18 Bibelstudium

1 Petrus 1:3-5 ”Ett levande hopp”

Sakarja 1:1-6 ”En ny riktning i livet”

Om Martyn Lloyd-Jones

Det finns mycket att säga om predikan i vårt land idag. Personligen sörjer jag över bristen på homeletiska färdigheter i våra församlingar. Guds rike i Sverige kommer inte att blomstra förrän vi predikanter bättre, mer tydligt och kraftfullt, lär oss att rätt lägga ut sanningens ord. Under mina få år som predikant har jag funderat mycket på denna fråga och samlat material som hjälpt mig utföra min tjänst bättre. Jag vill under några veckor dela detta mer er. Här är, inledningsvis, ett prästvigningstal som är väl värt att läsa:

Biskop Arnes prästvigningstal den 20 oktober 2007

Jag har aldrig träffat en kristen som tycker att bön är oviktigt. De flesta tycker att bönen är livsviktig. Dock erkänner många att det är en svår uppgift. Ibland saknas glädje i vårt böneliv och ibland ser vi inga resultat av vår bön.

Ett bönens hus

När vi tänker på att församlingen skall vara en böneplats känns vårt bristande böneliv ännu mer dystert. Profeten Jesaja talade om en tid då främlingar skulle finna sitt hem bland Guds folk och Herren lovade:

Jes. 56:7 dem skall jag föra till mitt heliga berg.
Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer skall bli godtagna på mitt altare.
Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.

Jesus citerade detta löfte när han körde ut de som sålde och handlade i templet (Matt. 21:13; Mark. 11:17). Bönen var också mycket viktig för de tidiga kristna. Både innan och efter pingstdagen bad folket ofta (Apg. 1:14; 2:42). Det är en så viktig andlig disciplin att det är den enda legitima orsaken för gifta par att hålla sig borta från varandra.

Vad är bön?

Det finns felaktiga idéer om vad bön är:

• Om vi inte ber så kan Gud inte ingripa i världen
• Eftersom Gud redan har beslutat om allting (han är suverän) så finns det ingen anledning att be
• Gud är för upptagen för att lyssna till mina böner

I grund och botten härstammar våra felaktiga uppfattningar angående bönen från felaktiga uppfattningar angående vem Gud är och vår relation till honom. Det är väldigt lätt att se sig själv som universums centrum och att Gud därför skall ge oss allt vi suktar efter. Det kan också vara lätt att tänka på Gud som en kosmisk schackspelare som flyttar sina spelpjäser utan hänseende till människors handlingar.

Vad vi behöver är en evangeliecentrerad förståelse av bön. Graeme Goldsworthy säger så här:

Evangeliet handlar om Sonens verk. Hur vi känner Sonen styr hur vi ser på vårt förhållande till Fadern som talar till oss genom sitt ord. Hur vi ser på det förhållandet styr i sin tur det sätt vi närmar oss Gud i bön och med vad slags förtröstan. Bönen kommer aldrig igen att vara en sentimental utflykt eller ett instinktivt tryck på panikknappen. Den kommer heller inte att vara en medfödd rättighet att kräva Guds uppmärksamhet. Istället kommer den att vara ett uttryck för vår ingång i Guds himmelska helgedom, som har säkerställts åt oss av vår store överstepräst.

Att tro på evangeliet förändrar vår identitet som främlingar till medlemmar i Guds familj. Vi är adopterade söner genom tron på Jesus. På denna grund kan vi tala med Gud som hans återlösta barn. ”Bönen är vårt gensvar till Gud när han talar till oss” (Goldsworthy).

Att be är inte att bönfalla inför en ovillig Gud och det är heller inte att agera som ett surrogat för en impotent gud. Vi är förenade med Kristus. Han är vår medlare och överstepräst. Gud lyssnar till allting vi säger. Eftersom vi kommer inför Gud i Jesus finns det ingenting som förhindrar våra böner.

I bönen har vi förmånen att ansluta oss till vad Gud gör i den här världen genom att be att Guds uppenbarade syften för hela universum skall uppfyllas.

Hur och när ska vi be?

Det finns många böcker skrivna om bönen och Gud har i sin godhet uppenbarat för oss hur och när vi skall be. Man skulle kunna sammanfatta bibelns lära om bönen på detta sätt:

Alltid

Aposteln Paulus talar ofta om att vi ska be flitigt. Han säger till och med ”be ständigt” (1 Tess. 5:17) och ”var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse” (Kol. 4:2). Med tanke på det kristna livets frestelser, faror och behov är det viktigt för oss att hörsamma Guds kallelse att be.

I den helige Ande

Att be ”i eller genom den helige Ande” tolkas olika av kristna och vissa förvirras av detta uttryck. Paulus brev till Rom är hjälpsamt: ”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill” (Rom. 8:26-27).

Tyvärr spekulerar många kring vad Paulus menar med dessa verser och detta bidrar till att betydelsen blir dunkel för många. Dessa verser är en underbar uppmuntran och behöver inte vara så svåra. Märk att Anden ”hjälper oss i vår svaghet”. Som kristna erkänner vi villigt vår svaghet. Hur fantastiskt är det inte att Anden hjälper oss med just detta? Har du någonsin funderat på vad du ska säga i dina böner? Anden ber för oss. Har du någonsin funderat vad Guds vilja är så att du kan be om det? Anden medlar för oss genom att be ”så som Gud vill”.

Dessa saker hjälper oss att förstå vad som menas med att be ”i Anden”. Böner som sköts av Anden är enligt Guds vilja. Sådan bön är en födslorätt för alla som är födda av Anden och Guds adopterade barn (Rom. 8:14-17). Det genom denna bön som vi krigar som kristna (Ef. 6:18).

För vad och vem skall vi be?

Herren har berättat vissa saker som vi ska be för:

Be för kristna arbetare och herdar

Matteus berättar att Jesus ömkade för de ofredade och hjälplösa bland folket i Israel som var som ”får utan herde”. Jesus uppmanade då sina lärjungar: ”Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd” (Matt. 9:36-38). Kanske har vissa kristna utan pastor känt nödvändigheten att be denna bön. Herrens folk behöver herdar. Och vi behöver inte endast be att få en herde utan också be att våra herdar ska få hjälp och styrka från Herren att utföra sin kallelse, särskilt under svåra tider. De behöver styrka att predika evangelium och möjligheter från Herren sprida de goda nyheterna om Jesus.

Be för alla de heliga

Att be för andra kristna är ett praktiskt sätt att visa kärlek (Ef. 6:18). Kristendomen är inte ett solouppdrag och bön är inte att åka igenom McDonalds drive-in, där vi snackar in i en livlös mottagare, väntar en stund och sedan tar emot en påse med godheter. Det kristna livet är en familjeangelägenhet där våra böner är inriktade på våra syskon och där vi sätter andra högre än oss själva. Det är bra att be för alla på matrikeln. Be också för anda kyrkor i området. Vi kan be för andras helgelse; be mot frestelser; be att de skall fyllas av Anden och andra saker som Bibeln uppmanar kristna till.

Be för dem i ledarställning

Uppmärksamma Paulus ord: ”Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt” (1 Tim. 2:1-2). All myndighet kommer från Gud. Det gäller staten (Rom. 13:1-2) och föräldrar (Ef. 6:1-3).

Be för dem som förföljer kristna

Herren Jesus själv sa: ”Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er” (Luk. 6:28). Böner för de som förföljer oss på olika sätt (misshandel, skvaller, förtryck) är tecken på att vi är Guds barn (Matt. 5:10-12).

Slutsats

Kan det finnas något högre privilegium än att stå inför Gud Fadern och svara honom med hans ord genom bön i Anden? Vi kan frimodigt be till honom så att evangeliet har framgång i den här världen.

Frågor

Har du en specifik plan för att be? Planera så att du kan be

1. enskilt och i grupp
2. under specifika tider på dagen
3. för specifika människor och grupper av människor
4. för evangeliets tillväxt i församlingen
5. genom att använda speciella bibelstycken till hjälp

Ny predikan här.

Ibland beror församlingens hälsa helt och hållet på hur medlemmarna förhåller sig till ledarskapet. Hur församlingen tar emot eller avvisar sina ledare får omedelbara resultat för kyrkans tjänst och hälsa. Kan medlemmarna lita på ledarna? Uppskattar de och tar de emot sund predikan? Kan de följa även när de inte ser hela bilden?

När allt kommer omkring är det medlemmar som generellt talat hjälper eller stjälper församlingen. Man kan inte undgå detta ämne när man talar om vad som utgör en välmående kyrka.

En mogen kyrkomedlems attityd gentemot ledarskapet

1. Hedrar äldstebröderna

Det finns ett flertal bibelställen som talar om hur medlemmar skall hedra äldste och ledare i församlingen. I 1 Timoteus 5:17 står det, ”Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning”. En dubbel heder förklaras i nästa vers. Det inkluderar att sörja för deras finansiella och kroppsliga behov.

I vers 19 förklarar aposteln att denna hedersbevisning också inkluderar att beskydda ledarnas goda namn. Vi skall inte ta ”upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen”. Det är väldigt lätt att låta anklagelser, rykten, kritik och klagomål både inifrån och utifrån församlingen få härja fritt. Men rykten och baktaleri dör om medlemmarna vägrar ta hänsyn till obestyrkt och föga uppbyggligt prat.

En mogen medlem visar heder för äldsteämbetet. Han eller hon värderar det högt, är tacksam för det och respekterar de som tjänar Guds folk som äldste.

2. Visar hjärtlig kärlek till ledarskapet

Den respekt en medlem visar äldste är inte den kyliga, officiella heder en soldat visar sin överordnade. Om och om igen säger Paulus att församlingen i Korint skall öppna deras hjärtan för honom, eftersom han sörjt för dem andligen:

Vi talar helt öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna. Hos oss har ni det inte trångt, men hos er är det trångt. Gör som vi! Jag talar som till barn. Vidga också ni era hjärtan. (2 Kor. 6:11-13)

Det borde finnas en värme och en närhet mellan medlemmar och ledarskapet. En mogen kyrkomedlem undanhåller inte sin kärlek från pastorn eftersom han eller hon inte vill höra dessa ord: ”Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon, inte skadat någon och inte bedragit någon. Detta säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni är i våra hjärtan för att dö och leva tillsammans med oss” (2 Kor. 7:2-3).

3. Är läraktig

Om man är läraktig ger man bevis på att vara ödmjuk och vilja växa i Kristus. Utan denna ödmjukhet blir man så småningom hårdnackad och oförbätterlig. Ledarens tjänst kan sammanfattas med ett ord: undervisning. Är någon eller många av medlemmarna oläraktiga blir herdens arbete en börda eller till och med omöjligt att fullborda. Paulus skriver dessa underbara ord till Timoteus:

…en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja. (2 Tim. 2:24-26)

För det första ser vi här att pastorns undervisning skall vara mild, älskvärd och för allas bästa. En mogen kyrkomedlem ser även tillrättavisning som nåd från Herren till omvändelse.

För det andra behöver vi inse hur lätt det är att motsätta sig pastorns undervisning. Vi behöver regelbundet fråga oss om vi på något sätt opponerar oss mot förkunnelsen.

För det tredje, när vi lägger märke till avståndstagande från undervisningen i församlingen borde vi be att få kunskap om sanningen, bli klarsynta och beskyddas från djävulens planer. Kom ihåg att pastorn vakar över din själ och skall avlägga räkenskap.

Hur en mogen kyrkomedlem handlar gentemot ledarskapet

Deltar uppriktigt i valet av ledare

En församlings kanske viktigaste handling är att välja ledare. I detta val bestäms församlingens andliga inriktning, ibland för flera generationer. Kanske är det därför aposteln instruerade den nytestamentliga kyrkan att tänka på andliga egenskaper och mognad hos sina ledare (Apg. 6:1-6; 1 Tim. 3). Det krävs urskiljningsförmåga och förbön för att kunna upptäcka dessa egenskaper. En mogen kyrkomedlem tar denna uppgift på allvar och försöker lära känna den person som de skall rösta om. Ett bra sätt är att bjuda hem personen i fråga så att man kan samtala om hans vittnesbörd och förståelse av sitt eventuella ämbete.

Lyder och underordnar sig sin ledare

Bibeln undervisar klart om vår uppgift som medlemmar: ”Lyd era ledare och rätta er efter dem” (Heb. 13:17). Vår lydnad bidrar till vår egen glädje eftersom det inte skulle gagna oss att välja ledare och sedan inte lyssna på dem. Det är vår uppgift att på detta sätt bidra till ledarnas, församlingens och vår egen glädje.

Följer ledarnas exempel

Våra ledare är en levande bild av hur man ska följa Jesus. De skall i allt vara ett exempel för flocken (1 Tim. 4:12; 1 Pet. 5:3). Paulus säger, ”Bröder, ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss” (Fil. 3:17).

Tanken på att efterapa någon kan tyckas vara sektliknande. Vi skall absolut inte dyrka våra ledare. Det är ledarnas gudfruktiga liv vi skall ta intryck av.

Ber för sina ledare

Det finns förmodligen ingenting viktigare vi kan göra än att be för våra ledare. Det förstod Paulus också:

Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. Be också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att vi kan predika Kristi hemlighet – det är för den jag är fånge – och att jag talar som jag bör, när jag avslöjar den. (Kol. 4:2-4)

Vi skall be för våra ledares mod, tydlighet och ståndaktighet i förkunnelsen av evangeliets budskap. I vår församling träffas en grupp för att specifikt be för ledarskapet. Gud har skänkt många välsignelser som svar på deras böner.

Stödjer sina ledares tjänst utanför församlingen

Pastorn behöver få uppmuntran och ta intryck av människor utanför församlingen. Vi måste stå emot frestelsen att tänka på honom som ”vår pastor”. Hjälp honom istället att engagera sig inom olika sammanhang som kan gynna hans utveckling. Låna ut honom till andra som behöver hjälp (2 Kor. 10:15-16). Vi vill se evangeliet sprida sig långt bortom församlingens geografiska gräns.

Frågor

1. Fundera på undervisningen i Hebreerbrevet 13. Hur har du gynnats av ledarskapet i din församling?

2. Hur ber du för dina ledare?

3. Hur kan du hjälpa andra medlemmar att lita på ledarna när de följer Jesus och undervisar ordet?

Lyssna här.

Ibland kan ett enda ord göra stor skillnad i vårt liv. Det kan förvandla en människa. För inte alls så länge sedan broderade jag en tavla i syslöjden. Den blev rätt fin, om jag får säga det själv. Där stod: ”Ett ord i rättan tid mäktar mycket i livets strid.”

Det är så sant. Idag säger Jesus ett ord på korset som är livsavgörande. Min tavla skulle behöva ändras för att fånga meningen i det Jesus säger, ”Ett ord i rättan tid förändrar allt i livets strid.” Så stort är det Jesus säger. Ett ord: fullbordat. Jesus har fullgjort allt för sitt folk.

Men om vi är helt ärliga med oss själva så tror jag vi erkänner att det är någonting fel med oss. Tänk efter, hur skulle det vara att älska Gud helt och fullt under fem minuter? Hur skulle det vara? Vad skulle det innebära? Vi har ingen aning. Varför? Jo, för vi har aldrig någonsin kommit i närheten av det. Det är så främmande för oss för att det är någonting fel med oss.

Du och jag bär på en skada. Vi har en reva i själen som gör sig påmind alla våra dagar, även om vi döljer den eller inbillar oss någonting annat. Och det här felet vi bär på läker inte på egen hand och det finns djupt i oss, på ett ställe vi inte kommer åt.

Även kristna behöver förvandling. Anledningen är att synden förstör. Det är vårt största problem.

Det är inte den ekonomiska krisen,

den globala uppvärmningen,

orättvisor i samhället,

politikers lögner,

att du har för lite pengar på kontot,

att du inte har nog vänner,

att dina barn inte uppför sig eller

att ditt äktenskap spårar ur.

Dessa saker må vara hemska, men de är endast resultatet av någonting annat. Det är någonting fel på den här världen eftersom det är någonting fel på oss människor. Och lösningen på vårt problem går inte att finna i oss själva, utan finns helt och hållet utanför oss, i en person, Jesus och det han fullgjort för oss.

Johannes vill peka oss i rätt riktning idag, till Jesus. Och han vill mer specifikt visa att förvandling finns i Kungen Jesus. Jesus, säger texten, är Kung även på korset. Jesus regerar från trädet. Det betyder att Jesu död inte var ett misstag eller ett misslyckande. Jesus förlorade inte kontrollen, utan det har alltid varit Guds plan att åstadkomma syndares räddning genom den lidande tjänaren som också är en kung.

Jesus är kung även när han till synens maktlöst dör på korset.

Och denne kung vill idag att vi ska leva våra liv i förtröstan på hans ord: ”Det är fullbordat”.